Ni kan kalla mig Mr. Bean
Så här mitt i morfinruset ska jag försöka förklara hur gårdagen ledde fram till en redig knäblödning. Allting började på MSN, där det diskuterades löst ifall jag och en annan skulle gå på bio. Tveksamheten var hög eftersom jag precis innan tackat nej för att se på Harry Potter minuten innan. Men svag i sinnet som få så tackade jag ja till erbjudandet även fast jag innerst inne inte kände för det. Vi var bara två stycken som skulle gå, och jag hade varit tvungen att själv resa till gullmars för att kunna möta upp min biovän. Jag tänkte att det var ovärt att riskera armbågen och åka till busshållplatsen själv, för att sedan kanske riskera att behöva lyfta upp rullstolen på sjuan, nej, tänkte jag och beställde därför lite senare en färdtjänst bil som skulle ta mig till alleplan.
Planen löd följande, 19:30 skulle jag åka, och även ifall jag skulle samåka hade jag fortfarande hunnit fram till 19:50, vilket också är rimligt. Tror ni det blev såhär, nej nej. 19:34 kör en svartgul ful taxibil upp mot huset. Jag rullar ut, stressad som få, direkt ut till bilen. Jag sätter mig i bilen och väntar på att få åka iväg, men idioten till taxichaufför lyckades inte lossa på däcken på rullstolen men vägrade först att låta mig hjälpa, till slut fick jag gå ut ur bilen och slita loss ett av däcken för att även konstatera att han hade utan problem fått in rullstolen i backluckan utan att ens fälla en tanke på hjulen. Irritationen växte, och tio minuter senare hade vi äntligen lyckats komma fram till stoppskylten, ja ni läste rätt, stoppskylten utanför mitt hus...
Nu börjar jag bli orolig, eftersom bion skulle börja 20:45 och vi var tvugna att hämta ut biljetterna några minuter innan så vart det lite stressigt. Hur som helst, var vi påväg, trodde jag... Vid stoppskyltarna börjar han klicka på sin oerhört långsamma GPS och droppar att vi ska hämta en annan, resan är samplanerad. Jag dör lite inombords, eftersom planen var inte att det skulle ta tio minuter för en dum taxi idiot att lyckas få in min rullstol i bilen, vilket pajade min tidsplan helt. Hur som helst så tänkte jag, aja, om jag blir lite sen är det inte hela världen för att vi kommer hinna till bion ändå. Detta var mina tankar i ungefär fem minuter, tills vi åkt så långt in i haninge jag aldrig sätt, det var fler träd än myror och inte ens asfalterad väg. Nu hade det gått en kvart sen vi var vid stoppskylten och klockan var redan 50.... då jag hade planerat att vara vid gullmars. Tillslut hade vi kommit fram till vägen vi hittade och taxichaffören kör upp vid ett av husen, jag frågar är det här verkligen 11b, eftersom det inte stod någon vid huset, han svarar på bosnisksvenska "Ja, de tror jag!". Efter att ha väntat två minuter vid huset så ringer han personen vi skulle hämta, och det visade sig att jag hade rätt, det var huset upp för backen. Tanten sätter sig äntligen i bilen och efter att taxichaffören har småpratat lite med hennes väninor så öppnar han dörren för att se ifall hon har bälte på sig, vilket hon inte har. Sen ber han henne snällt sätta på sig bältet, vilket hon först vägrar!? Dumma tant djävel som vägrar sätta på sig bältet när jag ska på bio om mindre än en timme, hon började tjata om att hon litade så mycket på taxichaffören å blablabla, men tillslut fick hon på sig bältet å vi kunde åka.
Nu är klockan ungefär 19:57 kanske?
Äntligen påväg mot gullmars, och tro det eller ej så var det inga problem på vägen till gullmarsplan och jag kom fram ungefär tio kvart över. Väl vid gullmars ser min biovän stressad ut och jag ursäktar mig och skyndar mig mot tunnelbanan. Jag tar upp busskortet jag använt utan problem hela året, drar det mot avläsaren, DUDUDUDUDUTIITITITI *lampa som blinkar rött*, JAHA?, tänker jag, drar kortet igen, DUDUDUDUDUDUTITITITITITI *lampa som binkar rött*, igen... försöker i säkert en minut innan kortet börjar fungera och jag kommer in.
Äntligen, nu kan vi utan problem röra oss mot bion. Trodde jag, jag kollar framåt och ser att hissen är avspärrad och jag är tvungen att gå ner för trappan... jag går så fort jag bara kan men vi missar tunnelbanan med några meter. Nu ökar frustrationen ännu mer för att det fanns en risk att vi missade bion helt och vart tvugna att köpa nya biljetter...
Tillslut så anländer vi vid bion och utan problem hinner in precis till reklamen börjar, skönt. Pappa kör hem oss till mig allting gott, so far. Tills ungefär vid ett på natten när jag känner att knät börjar paja. Går det att ha mer oflyt på en kväll? Nej, skulle inte tro det. Vid sextiden gick jag ner å la mig i soffan för att inte hålla min kompis vaken.
Jag tror vi alla vet vilka vi ska skylla på,
*Inlägget skrevs i måndags därav stavfel och morfinrus, fortfarande ont i knät men är bättre nu, ftw.
Use, do not abuse, neither abstinence nor excess ever renders man happy
Okej, nu ska jag berätta om en av de sjukaste känslorna som jag har upplevt (upplever ibland?). När jag får blödningar och extremt ont i flera dagar tar jag smärtstillande, vilket är ganska givet. Problemet är när jag får dessa sjuka smärtor är att jag måste ta smärtstillande i princip dygnet runt i några dagar. De smärtstillande jag tar är sjukt beroendeframkallande och oftast brukar det inte vara något problem, men nu när jag har haft hög smärta under en längre period har jag varit tvungen till att ta det regelbundet i kanske fyra dygn. Detta leder till en sjuk abstinens, som knappt går att beskriva. Jag förstår verkligen hur missbrukare har svårt att sluta eftersom deras abstinens är säkert tre gånger värre. Jag kom nyss på mig själv med tanken att ta två tabletter till bara för att slippa all skit, sen tänkte jag, nej herregud att jag ens tänker tanken.. Om jag skulle försöka beskriva känslan så skakar jag, händerna skakar hela tiden, frossa och kallsvettningar, sen suget... suget är nog det värsta, det är som någon drar i magen eller försöker suga i sig tabletter. Svårt att beskriva men det är jävligt obehaglig känsla.
När jag låg på sjukhus och hade opererat mig för flera år sedan så var det en pojke som hade legat inne i ungefär två veckors tid. Jag delade rum med han, han berättade att han låg kvar en vecka till endast för att få avvänjning från alla tabletter han hade fått. Tror jag skulle behöva det just nu, för de här är fan sjukt.
Ulysses, obviously. It was an elaborate prank, and our supposed intellectual elite continue to fall for it
Jag läste nyss det roligaste pranket ever som antagligen har gjorts mot någon brudgum någonsin... Allting började med att makens best man hade fått utstå nått riktigt ruttet prank när han gifte sig, och sen dess hade han planerat en hämdaktion. Brudgummen fick sin best man att lova att han inte skulle busa eller skoja till det förens bröllopet hade tagit slut, allting gick som vanligt, alla var nöjda. Det brudgummen inte visste var att hans best man hade något lurt på gång.
På deras säng som de skulle använda under deras honey moon hade han placerat en tryckkänslig apparat som reagerade på flera olika saker varje gång någon låg i sängen, jag quotear från twittern;
Alltså, varje gång dem har sex, så kommer apparaten twittra ut information om hela kalaset!
Roliga sidenotes är att den också tar vikten på hur mycket de väger tillsammans, hittade tyvär inget utmärkande (en tredje person), men tillsammans har de gått upp 4kg under deras smekmånad!
Frågan är dock hur de gjorde när de endast vägde 101 kg tillsammans, hm..
(Klicka längst ner på "more" tre gånger och läs de första inläggen, allt annat är när dem har sex)
Dubbel-moral-panik?
Som alla ni som är lika sportintresserade som mig säkert redan har läst, så har det nu kommit fram att en AIK-flagga ska vara ingjuten i betonggrunden till den nya nationalarenan i fotboll, Swedbank Arena, som just nu håller på att byggas i Solna.
Roligt, javisst. Såna här små kupper är alltid välkomna inom sportens värld. Det är såna här grejer som berikar sporten, och skapar diskussioner.
Om det inte vore för en liten grej.
För ett par veckor sedan, när ryktet gick om att "Bajen Forever" skulle vara ingraverat i Lennart Johanssons pokal, gick SvFF:s generalsekreterare ut och sa att svensk fotbolls finaste pris, en av symbolerna för svensk fotboll, absolut inte fick vara förknippat med något svenskt klubblag. Det vore, antar jag, omoraliskt och till och med orättvist, om det hade stått något så banalt på insidan.
Och på samma sätt antar jag att Svenska fotbollsförbundet nu kommer att agera, när det visar sig att Svensk fotbolls flaggskepp, den nya nationalarenan, kan komma att förknippas med AIK, nu när det har visat sig att man har gjutit in en AIK-flagga i området där mittpunkten kommer att ligga. Annars vore det ju en skam för svensk fotboll. Ska man ha någon trovärdighet som förbund måste man nog, tyvärr, riva upp betongen och lokalisera flaggan. Annars är man inkonsekvent, och det är inte något som passar sig för högsta hönsen inom svensk fotboll.
Så vi får se vad panelhönorna i styrelsen nu ska hitta på. Det troliga är väl att man tystar ner det hela, tills folk helt enkelt har glömt att det ligger en flagga ingjuten i betongen.
Men ändå. Moralpanikens plötsliga regler borde väl gälla alla, eller?
Facit till frågesporten
Så är det, en vecka senare, dags att avslöja facit till frågesporten, och vem som är dess vinnare.
1. Vem myntade uttrycket kK, kuken utan like, oj så stor, den tar upp minst ett dike?
a. Gustaf
b. Anders
c. Chrille
Oväntat svar måhända, men den som kom på uttrycket kK var faktiskt den ädle Wahlman, som uppenbarligen är betydligt perversare än många av er tror.
2. Vilket italienskt lag i Olivers hjärta finnas, en fråga som inte är helt lätt att minnas?
a. Inter
b. Lazio
c. Roma
Jag skäms lite när ni tror att jag håller på Lazio. Så hoppas ni skäms också.
3. Vilket språk utrikeskorrespondenten prata, en liten ledtråd, han låter som en skata?
a. Sydstatsengelska
b. Brittisk engelska
c. Franska
Enkelt.
4. Hur många månader bloggskribenterna vara gamla, räkna efter noga, så ni ej i mörker famla?
- Denna fråga ej ledtrådar ha, men ärligt, hur svårt kan det egentligen va?
Oliver: 14 april 1992=18 år och 8 månader, vilket ger 224 månader
Kalle: 4 juni 1992=18 år och 6 månader, 222 månader.
Anders: 13 juli 1992, =18 år och 5 månader, 221 månader
Chrille: 13 augusti 1992, =18 år och 4 månader, 220 månader.
Gustaf: 16 november 1992= 18 år och 1 månad, 217 månader.
Emil: 11 juli 1993=17 år och 5 månader, 209 månader.
Rätt svar på frågan är alltså att bloggarna tillsammans är 1313 hela månader gamla.
5. Fyra skribenter hit från gamla bloggar fara, frågan är, vad kunde bloggarnas namn vara? Om ni på Google namnen slå, ni diskning från frågesporten ska få.
Bloggarna hette alltså Karlgustaf och Swarley.
6. Vilket lag bland skribenter dominera, alltså det laget som hålls på av flera?
a. AIK
b. Djurgården
c. Hammarby
För tydlighetens skull: AIK - Anders. Djurgården - Chrille och Emil. Hammarby, Jag, Kalle och Gustaf.
7. Vem till Thailand på onsdag ska fara, han borta i tre långa veckor ska vara? Ändå blogga han måste göra, om han uppåt sin egen standard vill föra.
- Även denna fråga ni får gissa, men svaret är enkelt, ni kan ej missa!
Chrille, den som svarade fel på den kan gå och lägga sig.
8. Från vilken stad utrikeskorrespondenten sina inlägg skicka, ta fram kartan, kolla och pricka?
a. Ottawa
b. Montreal
c. Toronto
Ironiskt nog så är han inte i Quebec, vilket verkar lite smådumt. Men men.
9. Från hur många länder har bloggarna blod, våga gissa, det krävs endast mod?
-Ännu en fråga utan ledtråd, våga inte fråga ankorna om råd!
Svaret på denna fråga är att vi har blod från tre olika länder, Spanien (Chrille), Finland (Jag) och Sverige (övriga+Chrille). Ingen är alltså belgare, hur nu någon dum person (Maria) kunde tro det.
10. Vad var självmordsbombarens fullständiga namn, kan ni detta har ni tävlingen i hamn.
-Våga ej på Aftonbladet luska, det är inget annat än att fuska!
Taimour Abdulwahab. Tror jag. Jag orkar inte öppna Aftonbladet och kolla exakt.
Med facit får vi följande ställning:
Petra: 5 rätt
Miche: 4 rätt
Bille (tänker av princip utesluta resten av namnet): 3 rätt, du lyckades alltså svara att Emil pratar brittisk engelska i Kanada, och inte franska. Fantastiskt dåligt.
Maria: 5 rätt, du gav mig en ynka månad för mycket på den frågan.
Fia: 9 fantastiska rätt, om man ger henne rättningen på månadsfrågan, annars 8 rätt. Oavsett vad så är Fia vinnaren utav Anka på plankas första frågesport, vilket ger henne rätt till en kväll i Anka på plankas chattruta.
För er konspirationsteoretiker, nej - jag gav henne inte svaren.
1. Vem myntade uttrycket kK, kuken utan like, oj så stor, den tar upp minst ett dike?
a. Gustaf
b. Anders
c. Chrille
Oväntat svar måhända, men den som kom på uttrycket kK var faktiskt den ädle Wahlman, som uppenbarligen är betydligt perversare än många av er tror.
2. Vilket italienskt lag i Olivers hjärta finnas, en fråga som inte är helt lätt att minnas?
a. Inter
b. Lazio
c. Roma
Jag skäms lite när ni tror att jag håller på Lazio. Så hoppas ni skäms också.
3. Vilket språk utrikeskorrespondenten prata, en liten ledtråd, han låter som en skata?
a. Sydstatsengelska
b. Brittisk engelska
c. Franska
Enkelt.
4. Hur många månader bloggskribenterna vara gamla, räkna efter noga, så ni ej i mörker famla?
- Denna fråga ej ledtrådar ha, men ärligt, hur svårt kan det egentligen va?
Oliver: 14 april 1992=18 år och 8 månader, vilket ger 224 månader
Kalle: 4 juni 1992=18 år och 6 månader, 222 månader.
Anders: 13 juli 1992, =18 år och 5 månader, 221 månader
Chrille: 13 augusti 1992, =18 år och 4 månader, 220 månader.
Gustaf: 16 november 1992= 18 år och 1 månad, 217 månader.
Emil: 11 juli 1993=17 år och 5 månader, 209 månader.
Rätt svar på frågan är alltså att bloggarna tillsammans är 1313 hela månader gamla.
5. Fyra skribenter hit från gamla bloggar fara, frågan är, vad kunde bloggarnas namn vara? Om ni på Google namnen slå, ni diskning från frågesporten ska få.
Bloggarna hette alltså Karlgustaf och Swarley.
6. Vilket lag bland skribenter dominera, alltså det laget som hålls på av flera?
a. AIK
b. Djurgården
c. Hammarby
För tydlighetens skull: AIK - Anders. Djurgården - Chrille och Emil. Hammarby, Jag, Kalle och Gustaf.
7. Vem till Thailand på onsdag ska fara, han borta i tre långa veckor ska vara? Ändå blogga han måste göra, om han uppåt sin egen standard vill föra.
- Även denna fråga ni får gissa, men svaret är enkelt, ni kan ej missa!
Chrille, den som svarade fel på den kan gå och lägga sig.
8. Från vilken stad utrikeskorrespondenten sina inlägg skicka, ta fram kartan, kolla och pricka?
a. Ottawa
b. Montreal
c. Toronto
Ironiskt nog så är han inte i Quebec, vilket verkar lite smådumt. Men men.
9. Från hur många länder har bloggarna blod, våga gissa, det krävs endast mod?
-Ännu en fråga utan ledtråd, våga inte fråga ankorna om råd!
Svaret på denna fråga är att vi har blod från tre olika länder, Spanien (Chrille), Finland (Jag) och Sverige (övriga+Chrille). Ingen är alltså belgare, hur nu någon dum person (Maria) kunde tro det.
10. Vad var självmordsbombarens fullständiga namn, kan ni detta har ni tävlingen i hamn.
-Våga ej på Aftonbladet luska, det är inget annat än att fuska!
Taimour Abdulwahab. Tror jag. Jag orkar inte öppna Aftonbladet och kolla exakt.
Med facit får vi följande ställning:
Petra: 5 rätt
Miche: 4 rätt
Bille (tänker av princip utesluta resten av namnet): 3 rätt, du lyckades alltså svara att Emil pratar brittisk engelska i Kanada, och inte franska. Fantastiskt dåligt.
Maria: 5 rätt, du gav mig en ynka månad för mycket på den frågan.
Fia: 9 fantastiska rätt, om man ger henne rättningen på månadsfrågan, annars 8 rätt. Oavsett vad så är Fia vinnaren utav Anka på plankas första frågesport, vilket ger henne rätt till en kväll i Anka på plankas chattruta.
För er konspirationsteoretiker, nej - jag gav henne inte svaren.
Bajen forever!
Nu har alltså AIK bucklan (den man vinner när man tagit guld), blivit titthåls opererad av samma läkare som gjorde en titthåls operation på vår käre vän Wahlman. Ni mindre sport intresserade kanske vill ha en förklaring på allt detta spektakel. För några veckor sen gick en Hammarbyare ut i tidningen att innuti bucklan står det "Bajen Forever", eftersom han som gjorde pokalen var trogen Hammarbyare. Ordförande Lars Åke Lagrell uttryckte sig chockat och tyckte det var en rolig idé, en legend, och han tyckte inte att man skulle kolla upp det. Men eftersom förbundet är kända för att ta död på legender, publikstöd och allt annat som gör svensk fotboll värd att kolla på (nej, jag kollar inte på svensk fotboll för fotbollen, för lets face it, den suger) så ångrade han sig, antagligen efter påtryckningar från Lennart Johansson (mannen pokalen är döpt efter). Lennart Johansson tyckte det var äckligt, en skam, och att det veeeerkligen inte hade spelat någon som helst roll ifall det hade stått AIK forever i pokalen. Vilket givetvis är ett av de största skämten i år. Givetvis hade han inte brytt sig ett dyft om det stått AIK istället för Bajen i Bajen forever pokalen.
Men nu åter till dagsläget, pokalen är nu granskad och nu har vi fått reda på att inuti pokalen stod det inte alls Bajen Forever, nej, det stod faktiskt ingenting om Hammarby i den. Utan stod "Djurgården är bäst!", vilket är lite ironiskt eftersom alla trott det stått om Hammarby.
Men ryktet på byn har vart ända sen början att man aldrig skulle hitta något i pokalen (i alla fall inte Bajen Forever), eftersom Bajen har tydligen tagit beslag på original pokalen efter den delades ut första gången (till Hammarby). Och den som finns idag är en replika av originalet.
Heeeeeeeeeeeeeeeeeeej, nuuuu äre dags!
Ett litet smakprov av vad vinnaren i tävlingen kommer få...
O.B.S. SE OCH GÖR TÄVLINGEN UNDER DETTA INLÄGG :)!
Inlägget innan hundraett, detta blir inte lätt
Om Kalle räknat rätt, är detta inlägget före nummer hundraett. Därför bloggen en special bjuda på, en frågesport som liknar få.
Ett spännande pris nu på spel stå, när ni av bloggen en spännande frågesport ska få. I juleanda frågesporten jag frågesporten ska rimma, det känns som att harva sig genom tjock dimma. Frågor om Ankor, sport och annat ni skall möta, och svaren ni i kommentarfältet ska tjöta. Den som rätt på flest frågor svara, i ankornas chattgrupp på MSN ska få vara. Kvällen där ni njuta av ska, någon liknande kommer ni aldrig att ha.
Nu är det dags för fråga nummer ett, jag önskar lycka till, få många rätt!
1. Vem myntade uttrycket kK, kuken utan like, oj så stor, den tar upp minst ett dike?
a. Gustaf
b. Anders
c. Chrille
2. Vilket italienskt lag i Olivers hjärta finnas, en fråga som inte är helt lätt att minnas?
a. Inter
b. Lazio
c. Roma
3. Vilket språk utrikeskorrespondenten prata, en liten ledtråd, han låter som en skata?
a. Sydstatsengelska
b. Brittisk engelska
c. Franska
4. Hur många månader bloggskribenterna vara gamla, räkna efter noga, så ni ej i mörker famla?
- Denna fråga ej ledtrådar ha, men ärligt, hur svårt kan det egentligen va?
5. Fyra skribenter hit från gamla bloggar fara, frågan är, vad kunde bloggarnas namn vara? Om ni på Google namnen slå, ni diskning från frågesporten ska få.
- Utan ledtrådar även denna vara, men den är lätt, så ingen fara.
6. Vilket lag bland skribenter dominera, alltså det laget som hålls på av flera?
a. AIK
b. Djurgården
c. Hammarby
7. Vem till Thailand på onsdag ska fara, han borta i tre långa veckor ska vara? Ändå blogga han måste göra, om han uppåt sin egen standard vill föra.
- Även denna fråga ni får gissa, men svaret är enkelt, ni kan ej missa!
8. Från vilken stad utrikeskorrespondenten sina inlägg skicka, ta fram kartan, kolla och pricka?
a. Ottawa
b. Montreal
c. Toronto
9. Från hur många länder har bloggarna blod, våga gissa, det krävs endast mod?
-Ännu en fråga utan ledtråd, våga inte fråga ankorna om råd!
10. Vad var självmordsbombarens fullständiga namn, kan ni detta har ni tävlingen i hamn.
-Våga ej på Aftonbladet luska, det är inget annat än att fuska!
Ni har tre dagar på er att svara, det är nämligen tiden tävlingen skall vara. Lördag vid midnatt tiden vara slut, svar efter det kommer att slutas ut. Jag önskar er all lycka, den lär behövas, vill jag tycka.
Ett spännande pris nu på spel stå, när ni av bloggen en spännande frågesport ska få. I juleanda frågesporten jag frågesporten ska rimma, det känns som att harva sig genom tjock dimma. Frågor om Ankor, sport och annat ni skall möta, och svaren ni i kommentarfältet ska tjöta. Den som rätt på flest frågor svara, i ankornas chattgrupp på MSN ska få vara. Kvällen där ni njuta av ska, någon liknande kommer ni aldrig att ha.
Nu är det dags för fråga nummer ett, jag önskar lycka till, få många rätt!
1. Vem myntade uttrycket kK, kuken utan like, oj så stor, den tar upp minst ett dike?
a. Gustaf
b. Anders
c. Chrille
2. Vilket italienskt lag i Olivers hjärta finnas, en fråga som inte är helt lätt att minnas?
a. Inter
b. Lazio
c. Roma
3. Vilket språk utrikeskorrespondenten prata, en liten ledtråd, han låter som en skata?
a. Sydstatsengelska
b. Brittisk engelska
c. Franska
4. Hur många månader bloggskribenterna vara gamla, räkna efter noga, så ni ej i mörker famla?
- Denna fråga ej ledtrådar ha, men ärligt, hur svårt kan det egentligen va?
5. Fyra skribenter hit från gamla bloggar fara, frågan är, vad kunde bloggarnas namn vara? Om ni på Google namnen slå, ni diskning från frågesporten ska få.
- Utan ledtrådar även denna vara, men den är lätt, så ingen fara.
6. Vilket lag bland skribenter dominera, alltså det laget som hålls på av flera?
a. AIK
b. Djurgården
c. Hammarby
7. Vem till Thailand på onsdag ska fara, han borta i tre långa veckor ska vara? Ändå blogga han måste göra, om han uppåt sin egen standard vill föra.
- Även denna fråga ni får gissa, men svaret är enkelt, ni kan ej missa!
8. Från vilken stad utrikeskorrespondenten sina inlägg skicka, ta fram kartan, kolla och pricka?
a. Ottawa
b. Montreal
c. Toronto
9. Från hur många länder har bloggarna blod, våga gissa, det krävs endast mod?
-Ännu en fråga utan ledtråd, våga inte fråga ankorna om råd!
10. Vad var självmordsbombarens fullständiga namn, kan ni detta har ni tävlingen i hamn.
-Våga ej på Aftonbladet luska, det är inget annat än att fuska!
Ni har tre dagar på er att svara, det är nämligen tiden tävlingen skall vara. Lördag vid midnatt tiden vara slut, svar efter det kommer att slutas ut. Jag önskar er all lycka, den lär behövas, vill jag tycka.
En gång för inte så överdrivet länge sedan... i en bil... med fem ankor...
Här sent på kvällskvisten tänkte jag berätta om en av de mest storslagna resor fem av deltagarna bloggen gjort. En resa så mäktig att den kan mätas med den ökända kK. Allting började i Anka på planka, där diskussionerna gick vilt till, precis som det ska vara i anka på planka, allting ballade ur fullständigt, och allting slutade med att Oliver satt i bilen påväg att hämta de fyra andra ankorna. Stressen var olidlig, byxor skulle sättas på, färdförberedelserna var i fullgång medans vi vart upp plockade en och en. Efter plockandet hade vi alla fjädrar kvar och det var dags att åka. Radion spelade jullåtar i full maner och den glada stämningen i bilen var i allra högsta klass. Tagget och nervositeten i bilen var hög, eftersom vi skulle alla tillsammans för första gången göra en längre gemensam resa, mot ett mål vi hade länge suktat efter. Sonja Aldén dras igång från högtalarna och förvånande nog kunde alla i bilen texten utantill.
Efter en tids bilåkande så hade vi nått vårat mål, där stod det stora snöglänsande huset och tittade tillbaka mot oss med värmande blickar, vi var äntligen framme. Muslimernas meccah, nej, alla hungriga själars hem, vissa säger att alla vägar leder till rom, jag skulle snarare säga, alla vägar, leder till, Ica Maxi...
Bananas are for mo-...GENTLEMEN!
Tiden är nu kommen för mig att skriva om musik, och därtill ett band jag ofta talar om när jag kommer till ämnet. Musiken är sublim, och bandet är the Velvet Underground.
Bandet har varit en central del i mitt musikintresse de senaste åren, och bara cool jazz kan mäta sig med låtar som All tomorrow's parties Nico – All Tomorrow's Parties - Album Version (Stereo) när man bara vill stänga av och flyta iväg.
Som mycket gott i livet varade bandet inte länge, men vad de lämnade efter sig var ingen småsak. Brian Eno beskrev deras inverkan på musikhistorien så här: "even though hardly anyone bought Velvet Underground recordings at the time they first appeared, almost everyone who did formed their own bands."
Detta säger mycket om stigen de lämnade efter sig för andra att följa och utgå ifrån.
Andy Warhols till ytan tveksamma, smått mosiga frukt prydde det första och mest kända albumet Lou Reed och gänget släppte(på detta album även med sångaren Nico). Att Warhol ville vara med på ett hörn är föga förvånande när man ser hur nyskapande albumet i sig var.
Musiken de skapade är för mig omöjlig att sätta i en genre. De hade influenser tagna ifrån- och bandmedlemmar med bakgrund i bl a klassisk musik och avant-garde jazz. Jag kan inte säga att jag gillar allt de gjort då det är så ofantligt varierat och bisarrt att man ibland glömmer att det är musik man lyssnar på, men the VU ligger också bakom något av det absolut bästa jag någonsin hört.
Här bjuder jag på ett stycke som ligger mig särskilt varmt om hjärtat, utdraget från låten Heroin Nico – Heroin - Album Version (Stereo) från bananalbumet '67.
I wish that I was born a thousand years ago
I wish that I'd sail the darkened seas
On a great big clipper ship
Going from this land here to that
In a sailor's suit and cap
Away from the big city
Where a man can not be free
Of all of the evils of this town
And of himself, and those around
And I guess, I just don't know
Oh, and I guess that I just don't know
Det de spelade var nytt, det var friskt, det var skitigt och besudlat med synd
-Det var Rock 'n' Roll.
Bandet har varit en central del i mitt musikintresse de senaste åren, och bara cool jazz kan mäta sig med låtar som All tomorrow's parties Nico – All Tomorrow's Parties - Album Version (Stereo) när man bara vill stänga av och flyta iväg.
Som mycket gott i livet varade bandet inte länge, men vad de lämnade efter sig var ingen småsak. Brian Eno beskrev deras inverkan på musikhistorien så här: "even though hardly anyone bought Velvet Underground recordings at the time they first appeared, almost everyone who did formed their own bands."
Detta säger mycket om stigen de lämnade efter sig för andra att följa och utgå ifrån.
Andy Warhols till ytan tveksamma, smått mosiga frukt prydde det första och mest kända albumet Lou Reed och gänget släppte(på detta album även med sångaren Nico). Att Warhol ville vara med på ett hörn är föga förvånande när man ser hur nyskapande albumet i sig var.
Musiken de skapade är för mig omöjlig att sätta i en genre. De hade influenser tagna ifrån- och bandmedlemmar med bakgrund i bl a klassisk musik och avant-garde jazz. Jag kan inte säga att jag gillar allt de gjort då det är så ofantligt varierat och bisarrt att man ibland glömmer att det är musik man lyssnar på, men the VU ligger också bakom något av det absolut bästa jag någonsin hört.
Här bjuder jag på ett stycke som ligger mig särskilt varmt om hjärtat, utdraget från låten Heroin Nico – Heroin - Album Version (Stereo) från bananalbumet '67.
I wish that I was born a thousand years ago
I wish that I'd sail the darkened seas
On a great big clipper ship
Going from this land here to that
In a sailor's suit and cap
Away from the big city
Where a man can not be free
Of all of the evils of this town
And of himself, and those around
And I guess, I just don't know
Oh, and I guess that I just don't know
Det de spelade var nytt, det var friskt, det var skitigt och besudlat med synd
-Det var Rock 'n' Roll.
The youth these days...
Fick höra lite om resterande i klassens praktikpltaser. En av dem satt vid IT servicen på stadskommissionen, även fast mycket av det han gjorde var angående marknadsföring. Hur som helst, så skulle alla där på IT gå på ett möte, och de lämnade Nisse kvar vid alla datorerna ensam.
Innan de gick sa de vid dörren
"Höhöhö, gör inge dumt nu!"
Varav Nisse svarar
"Haha nejdå, ska bara facerapea er ;)"
Det blir tyst bland IT teknikerna och alla kollar på varandra, vänder sig om, skrattar lite chockat och Nisse hör någon säga "Jaa.. det är väl så dagens ungdom pratar nu för tiden...".
Man kanske ska tänka sig för innan man använder ord som facerape i framtiden...
Grande Capitano
Morsning korsning!
Efter påtryckningar av ett antal personer så kändes det som att det var dags för att blogga.
Vad ska man då blogga om?
Här får man höra att man bloggar för sällan, att det är samma sak hela tiden (vilket för övrigt stämmer) och att man skriver för dåligt helt enkelt.
Med tanke på att jag är den fina fotbollsfantasten här, så tänkte jag att det är väl på tiden att jag drar iväg ett inlägg om just det, fotboll.
Man har sett listor i bloggen av en viss Mr. Åbonde med spelare som blandat och gett under åren.
Men under min livstid så har jag ju som ni vet alltid varit fascinerad av fotboll, och i Italien så har jag ett lag som hjärtat klappar lite extra för, Roma. Jag och Oliver ska för övrigt åka ner till Rom och beskåda den ädla matchen mellan just Roma och deras värsta rivaler, Lazio. Ett Rom-derby av högsta klass. Förhoppningsvis så har Roma fortfarande häng på toppen och inte dalar i tabellen, viktigt för att detta inte ska ske är att Daniele De Rossi håller sig på planen, alltså att han undviker skador och röda kort, vilka han är benägna att ta allt som oftast.
Italien. Jag vet inte hur det kommer sig, det kan varit Champions Leaguefinalen mellan Juventus-Milan som är mitt närmsta minne av den fotbollsspelaren jag nu ska berätta om.
Den mest eleganta försvarsspelaren som någonsin spelat fotboll.
Paolo Maldini.
Mer elegant försvarare går inte att hitta, den här spelaren är helt magnifik, och för mig så är hans agerande på planen det väl kända uttrycket "fotbollsporr".
Paolo Maldini. Mannen, myten, legenden. Att som 16-åring debutera i Milans A-lag är stort. Det är riktigt stort.
Vad som är ännu större är att Maldini under sina år som fotbollsspelare endast representerat EN klubb.
AC Milan. Paolo Maldinis karriär tog slut säsongen 2008/2009. Den sista matchen den här eleganta försvararen spelade var för övrigt mot Roma, där det blev förlust med 2-3 på San Siro. DET var Maldinis 901:a match i klubben, den kärleken för ett lag, den existerar inte längre, det är få spelare som är sina klubbar trogna så pass länge som den här mannen varit. 901 matcher, för en klubb, klubben i hans hjärta.
http://fotboll.expressen.se/nyheter/1.1580786/har-hyllas-maldini-av-motstandarna
Det finns dock två exempel, som jag väljer att nämna i det här med kärlek för sitt lag. De två jag talar om är givetvis Il Capitano och Il Capitano Futuro i Roma. Fransesco Totti och Daniele De Rossi.
När Maldinis karriär tog slut, så kände jag en tomhet, vart jag än läste så stod det helt sagolika saker om den här mannen. Paolo Maldini hade varit med så länge jag kan minnas, han vann bland annat Serie A 7 gånger. Han har vunnit den finaste turneringen som går att vinna för klubblag, Champions League inte mindre än 3 gånger och Europacupen för Mästarlag 2 gånger.
Maldini har sammanlagt gjort över 1 000 tävlingsmatcher för AC Milan och det italienska landslaget.
Paolo Maldini spelade för sitt lag under åren 1984-2009. Hur stort är inte det?
I dagens fotboll så uppmärksammas inte försvarare på samma sätt som de gjorde tidigare, i Italien så ägnar man sig och försvarsspel och hyllar det, medan man i andra länder klagar på att det är tråkigt med försvarsspel.
Ett exempel är senaste matchen Barcelona spelade. Världens bästa spelare, enligt min mening, Lionel Messi tog bollen från ena sidan av straffområdet, och löpte till andra sidan, förbi 4 försvarare för att sedan lägga in bollen i mål. Det hade aldrig hänt i Italien. De som säger att italiensk fotboll är tråkig, de ser det endast ur perspektivet att man vill se många mål. Jag uppskattar däremot bra försvarsspel, och det är precis det Paolo Maldini givit mig under alla dessa år.
Se bara på den här videon:
Må hända att jag kanske inte uttryckt min fulla beundran för Maldini tidigare, men jag ser den här mannen som en Gud. När jag läste allt fantastiskt som stod om honom i tidningarna när han lade av, och såg alla underbara videos som finns med den här mannen, då fick jag ta mig tusan inte bara en tår i ögat, jag fick betydligt fler.
Det som bevisar Paolo Maldinis storhet på ett exemplariskt vis, det är banderollen Milans värsta rivaler, Inter höll upp under sista derbyt Paolo Maldini spelade. Det som står på banderollen får mig att rysa:
”Per 20 anni nostro rivale, ma nella vita sempre leale”. ”I 20 år vår rival, men i livet har du alltid varit en gentleman”.
Det är BARA i Italien det där händer, Milan-Inter. Ett riktigt hatmöte, Milanoderbyt som anses vara den bästa matchen på säsongen i italienska Serie A. Det är helt otroligt stort att få se en sån banderoll hängas upp av sina värsta rivalers fans.
Jag vet inte om jag kan uttrycka min fulla respekt till Paolo Maldini här, så jag tar hjälp av några länkar:
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/kronikorer/bank/article5211194.ab
http://fotboll.expressen.se/Nyheter/1.1580582/birro-jag-ar-inte-ensam-om-att-grata
Jag tycker att alla borde läsa länkarna ovan, till och med ni som inte är intresserade av fotboll.
Paolo Maldini kommer alltid vara en hjälte för mig. En mer respekterad fotbollsspelare går inte att hitta. Med hans eleganta försvarsspel och sin otroliga kärlek till klubben så kommer han alltid finnas med i min bok när jag rankar mina favoritspelare.
Curse you, you damned matteprov!
Såhär lagom till slutspurten av terminen har även denna hemska förkylning nått mig. Seg i hela kroppen, ont i halsen, död i huvudet och en förkylning för mig innebär också att hela kroppen säger stopp och varenda led värker och blir stel. Inte så härligt, speciellt inte när man har matte prov om en timme... Jag har även en religionsuppsats, praktikrapport (PÅ MAX 25 SIDOR?), rättskunskapsprov på torsdag, organisations uppgift med.. facking mera... Nej fy.
Och eftersom några har missbrukat omprovskvällarna i matten, så innebär det att man inte längre får skriva omprov i matematik, vilket innebär, skriver jag inte det här provet, får jag ett IG, och måste skriva minst G på nationella.. Jag är väl förberedd i alla fall, så hoppas huvudet fungerar under detta matteprov..
Poutine.
Behov utav middagstips? Har kommer ett ifran Kanada.
Detta ar en snabbmatsspecialite ifran Qubec. Ni kan prova att gora det sjalva allt som kravs ar tre mycket enkla steg.
Ingredienser:
1 bunt med Pommes frites
Ostklumpar
Ett inlandshav utav brunsas.
Gor sa har
1. Varm(eller kop ifran McDonalds eller whatever) pommes frites
2. Nar pommes fritesen fortfarande ar varma, hall pa Cheese Curds (vet inte det svenska ordet, google translate gav mig ostmassa, men det ar typ klumpar av ost) . Nu ar du nastan fardig!
3. Drank nu allt i brunsas, och Voila! Du har nu en mumsig Poutine!.
Visst ser det gott ut? Eller inte. (Kommentera garna era egna asikter)
Min forsta dag i kanada blev jag bjuden pa detta av min vardfamilj.
Artig som jag var sa at jag allt och sa att det var "intresting"
Detta ar en snabbmatsspecialite ifran Qubec. Ni kan prova att gora det sjalva allt som kravs ar tre mycket enkla steg.
Ingredienser:
1 bunt med Pommes frites
Ostklumpar
Ett inlandshav utav brunsas.
Gor sa har
1. Varm(eller kop ifran McDonalds eller whatever) pommes frites
2. Nar pommes fritesen fortfarande ar varma, hall pa Cheese Curds (vet inte det svenska ordet, google translate gav mig ostmassa, men det ar typ klumpar av ost) . Nu ar du nastan fardig!
3. Drank nu allt i brunsas, och Voila! Du har nu en mumsig Poutine!.
Visst ser det gott ut? Eller inte. (Kommentera garna era egna asikter)
Min forsta dag i kanada blev jag bjuden pa detta av min vardfamilj.
Artig som jag var sa at jag allt och sa att det var "intresting"
Oh hell
Även passerkorts och kodtrenden har nått Tyresö Gymnasium, och nu krävs det alltså att man tar med sig ett kort till skolan för att få komma in. Jag tror vi alla kan enas att detta är ett försök till att stoppa den uppblossande terrorismen som har sprängt sig fram inom Sveriges gränser. Eller så enas vi alla om att det snarare är skolan som bara vill göra det mer komplicerat för mig på morgonen, och försöker orsaka att jag kommer sent till vissa lektioner. Tankan skrämmer mig, att ha en extra grej att komma ihåg varje morgon.. man skulle alltså kunna säga att det skolan bedriver är terrorism. Vilket innebär att jag skulle istället formulerat om början på inlägget till "Även terrortrenden har nått Tyresö Gymnasium". Men det skulle även betyda att jag skulle vara tvungen att skriva om hela inlägget, vilket inte låter särskilt lockande, det gör förövrigt inte ett passerkort heller för den delen...
To be honest, jag vart lite besviken efter att jag klickat...
Aahh.. jag dör. Försökte sova men gick inte särskilt bra, när jag låg och försökte locka hit John Blund slog tanken mig, det finns ju plankstek, det borde även innebära att det finns en rätt som kallas Anka på planka? Jag startade upp datorn för att i all hast googla upp ett recept på vad förhoppningsvis kommer vara en delikatess. Jag hittar ett recept på första google träffen och granskar ingredienserna, 700 gram ankbröst. Okej tänker jag, och tänkte jag googlar och ser vad för mer smaskigt det finns att hitta för rätter med just ankbröst.
Av någon anledning fick jag för mig att kolla bilderna, och till min förvåning dyker en bild på en naken tjej upp på första google bildsök sidan.
Första tanken var när jag såg miniatyren var, VAD I HELVETE?
Sen klickade jag på bilden, and it all made perfect sense...
Fashion is a form of ugliness so intolerable that we have to alter it every six months
Ja, här kommer bloggens första modeinlägg, tyck va ni (oliver) vill, men really... vad tänkte Lindex när de valde dessa underkläder för deras reklam?
Det ser ut som tanttrosor? Okej, även om de riktar sig in på äldre kvinnor så är de fortfarande så galet fula att jag inte vet vad jag ska ta mig till.
Herregud.
No matter how hard the loss, defeat might serve as well as victory to shake the soul and let the glory out
Jag hade en idé förut, jag antar att alla har hört om munken Thích Quảng Đức, den vietnamesiska buddisht mahayana munken som offentligt eldade upp sig själv, i protest mot den dåvarande presidentens förtryck mot den buddhistiska religionen.
Det mäktigaste under den här aktionen var inte att han just gjorde det, utan att han satt lugn och skrek inte en endaste gång medans han sakta brann upp. Verkligen mäktigt sätt att få omvärldens blickar emot landet, och verkligen ett mäktigt sätt att påverka så det blir en förbättring.
Det må vara fel att ta livet av sig inom buddismen om man inte är upplyst, vilket den här munken inte var, men det han gjorde är nog ett av det mäktigaste någon människa har gjort!
För några månader sen så satt jag och tänkte i dessa banor, hur man skulle kunna göra något liknande i dagens samhälle för att få omvärldens uppmärksamhet, för att kunna påverka så gott det går.
Och då kom snilleblixten. Vad är ett stort problem i dagens samhälle som redan många tänker på, men behöver göra någonting åt? Jo, miljön! I en artikel i DN idag så stod det om hur koldioxid halterna har ökat kraftigt och miljöeffekterna har redan börjat slå till i U-länder (de länder som påverkat halterna minst). Vad skulle man då göra för att få omvärldens uppmärksamhet MER riktat mot de här problemet? Det jag tänkte var, mycket av den miljö marknadsföring som skett har handlat om hur isbjörnar svälter, så vad jag tycker någon mäktig miljöaktivist borde göra i framtiden (om nu läget har förvärrats oerhört mycket mer än vad man märker idag) är att, utan att klaga, låta sig bli uppäten av en isbjörn.
Our world faces a true planetary emergency. I know the phrase sounds shrill, and i know it's a challange to the moral imagination
-Al gore
Fö helvede
Nu har det alltså varit en terrorist attack mot Sverige, och de som gjorde det har antagligen fått stöd av någon större terrorist grupp. Jag blir först och främst rädd när jag tänker tanken att någon smäller sig själva i luften i stockholm, men även jävligt förbannad när de som gör de säger att vi har ett krig emot islam, att vi stöder Wilks. Jag ställer mig ifrågasättande till hur vi stödjer honom? Jag tror de flesta tycker att han är en åsna, även fast många också tycker att han inte gjorde något fel med det han gjorde. Alla stödjer rätten till att uttrycka sig, men sen om det han gjorde var idiotiskt eller inte är en helt annan femma. Sen vadå kriget mot islam? Är inte ett av de länder som tar in flest invandrare från mellanöstern och försöker ta hand om dem så gott vi kan?
Nej jävla skaft asså...
Live so that when your children think of fairness and integrity, they think of you
Var moral snack på filosofin för några veckor sen när vår lärare ställer detta dilemma;
Det är 1000 sjuka nyfödda ungar i södra Spanien. För att rädda dessa ungar krävs ett visst enzym, den här enzymen kan man hitta i avlade hundar och katter i Sverige. För att rädda ett barns liv krävs det att 25 stycken hundar eller katter dör. Skulle du kunna offra ditt husdjur?
Sedan fick vi räcka upp handen och säga ifall vi hade offrat djuret eller inte. Jag och två till räckte upp handen.
Jag blir galet förvånad, är inte det dubbelmoral om något? Att inte tycka det är fel att döda hundratusentals kossor om året för att ge oss mat vilket leder till att vi överlever, men inte kunna offra ett djur för att ge ett liv till en annan person?
Nej fyfan.
Hade förövrigt en tanke angående civilkurage. Jag såg att det delas ut pris varje år till bland annat "årets ungdomshjälte", med mera, i programmet Svenska Hjältar 2010. Detta program delar ut priser till de som gjort sin plikt som människa och hjälpt en annan. Jag tänkte att ifall jag skulle hamna i en situation och jag hade agerat, och blivit nominerad till det här priset, hade jag tackat nej. Varför? Jo, för att om jag nu hade agerat, hade det inte varit mer en rätt, och hade jag inte agerat hade det varit jättefel. Jag tycker inte man bör hyllas för något som ALLA bör göra, och framför allt något som alla bör ha - civilkurage.
Sedan till dagens fråga, vem hittar särstavningen?
Åbondes topp 11 innan '11 - del 11
Ryktet går om att Kronprinsessan (kom ihåg att uttala det kronprin-sessan, och inte kron-prinsessan, på sant snobbvis) är gravid. Men vem bryr sig egentligen? Dagens största story står Anka på planka-bloggen för, när det nu är dags för ettan på Åbondes topplista.
Förstaplatsen på listan är och kommer alltid att vara en hjälte för mig. Han har övervunnit svårigheter både på det sportsliga och personliga planet, och alltid kommit ur svårigheterna starkare att han var innan. En fantastisk människa framförallt, men även en riktigt bra idrottare.
11. Alexei Kovalev
10. Zinedine Zidane
9. Henrik Zetterberg
8. Wayne Gretzky
7. Muhammad Ali
6. Aaron Rodgers
5. Björn Ferry
4. Peter Forsberg
3. Daniele De Rossi
2. Suleyman Sleyman
1. Saku Koivu
Ni vet hur det är när man gillar något eller någon, utan att riktigt kunna sätta fingret på varför?
Så länge jag har haft en uppfattning om vem han är, har Saku Koivu varit någon form av idol för mig. Varför? Jag vet nästan inte.
Det enda jag egentligen vet, är att den första kontakten jag hade med honom, eller vem han var, var i samband med att han den 9 april 2002 gjorde comeback efter att ha tillfrisknat från den cancersjukdom (en typ av non-Hodgkins lymfom, för er naturare, vilket ironiskt nog kan förkortas NHL) han diagnostiserades med i september året innan. Jag vill tro, att jag på ett eller annat sätt såg matchen med min pappa, men det är betydligt troligare att jag såg på Sportnytt eller något liknande. Oavsett vad så vet jag att dom visade ett reportage om hans tid med cancer, och jag vet att jag senare såg den stående ovationen han fick när han klev in på isen. Fantastiskt klipp, i lite mindre fantastisk kvalitet.
Alla som besegrar cancer kommer för evigt att vinna stor respekt hos mig. Att dessutom göra det på rekordtid, och återvända till spel samma säsong som man diagnostiseras med sjukdomen, är inget annat än fantastiskt.
Ända sen den dagen, har jag imponerats av Saku Koivu. Att han sedan var en riktigt bra hockeyspelare gjorde inte att jag imponerades mindre av honom, om man säger så.
Koivu draftades av Canadiens 1993, och började spela för laget säsongen 1995/1996. Han gjorde det bra på isen, men framförallt visade han sig vara en riktigt bra ledare. innan säsongen 1999/2000 flyttade tidigare kaptenen Vincent Damphousse, och Saku utsågs till ny kapten. Vid 25 års ålder ombads han leda tidernas bästa NHL-lag, i kanske den mest krävande staden av alla att göra det i. Som första europe, och vad jag vet första icke-fransktalande kapten. Och fast han gjorde det riktigt bra på isen, lyckades han inte komma undan kritik.
Saku Koivu fick, under delar av sin tid som kapten tung kritik, från både media, supportrar, och även från politiker. Varför? Han pratade inte franska med media och supportrar. Idiotiskt om ni frågar mig. Och vad än värre var, så fick det vissa att ifrågasätta hans hängivenhet till Montreal Canadiens, en åsikt som bara kan ha kommit från folk som aldrig kollade på ishockey, då det annars hade varit en helt befängd åsikt.
Men som så många gånger tidigare tystade Saku Koivu sina kritiker, genom att vid en lagpresentation inleda med orden: Je suis Saku Koivu, ici mon eqiupe (vi frågar utlandskorrespondenten om det kan stämma), vilket jag har förstått ska betyda "Jag är Saku Koivu, (det) här är mitt lag". Klockrent gjort med andra ord.
Av alla felbeslut Bob Gainey tog under sin tid som General Manager för Montreal Canadiens kan beslutet att inte skriva nytt kontrakt med Saku Koivu innan förra säsongen vara det absolut sämsta. Att ha en kapten som honom, som ger allt varje dag, är guld värt för ett lag. Och om inte annat, förtjänade Saku att avsluta sin karriär som en Canadien.
Även fast han inte vann en enda titel under sin tid som kapten, gav Koivu så mycket av sitt liv till Montreal Canadiens. Han är ensam anledningen till att Montreal Canadiens är mitt lag, och jag hoppas innerligt att han hyllas genom att få sitt nummer pensionerat den dagen han avslutar sin karriär.
Och om den dagen kommer, ska den dagen vara min första i Bell Centre.
Saku Koivu. Min idol.
Oh Canada
Mitt forsta inlagg pa denna fantiskt undebara blogg.
Antar att jag far presentera mig sjalv forst (aven fast de flesta redan lar veta vem jag ar): Jag ar bloggens utlandskorrespondent. Befinner mig far narvande i Kanadas vackra huvudstad, Ottawa. Eller aa for att inte ljuga, sa ar jag i Kanata en 20 minuters bilresa fran Ottawa. Jag befinner mig har for att lara mig om den Kanadensiska kulturen (Vilket till stor del ar hockey och pommes frites med brunsas och ost) och lara mig snacka franska flytande.
Tankte beratta for er larsare, eller ja kan kalla er mina kara vanner vilket kanns lite mindre formellt, om vad som hander i mitt liv just nu.
Om jag ska beratta allt som har hant dessa tre och en halv manderna har i Kanada sa kommer inlagget bli valdigt langt. Och ingen, ingen, kommer att orka lasa det.
Sa jag kan borja med att beratta vad jag gjorde forra helgen.
Jag var i New York, The Big Apple. Helt sjukt cool stad. Sa nar jag blir snuskigt rik, vilket enligt mina planer kommer att handa inom 10 ar. Sa koper jag ett penthouse pa Manhattan sa bjuder jag in er alla. Later det bra.
Om vi atergar fran mitt dagdrommande tillbaks till verkligheten sa borjade resan med nagra, eller for att vara helt korrekt, tva besvikelser.
1. Jag fick inte ga pa Islander@Ranger pa fredagkvallen. For att det inte passade in i vart schema.
2. The walking tour of the Madison Square Garden var stangd, vet inte exakt varfor men sa var fallet.
Men eftersom jag vill vara optimistiskt sa kan jag se det som en anledning till att aka tillbaks en vacker dag.
Istallet sa upplevde jag ett inte alls lika spannade fenomen i NYC som kallas Broadway. Visst var de duktiga men det var inte riktigt min grej. Och troligtvis inte i narheten lika roande som King Henrik & co skulle ha varit.
For ovrigt sa var min weekend i NYC grymt cool. Vi tog en busstur runt i Harlem, sag Malcom X Boulevard, och kyrkan dit vilken Classius Clay gick varje sondag. Sag China Town och Little Italy, skyltarna ar verkligen pa kinesiska respektive italienska dar. Vi var uppe i Empire State Building, var i Central Park, tog en battur runt Frihetsgudinnan, och mycket, mycket mer men det kan vi ta en annan gang.
Traffade for ovrigt en annan utbytesstudent som var fran Australien som kan jamforas med verklighetens Crocodile Dundee.
Nog om min New York weekend.
Idag sa var jag hemma hos Claude Giroux (for er som inte vet vem pojken ar:http://www.nhl.com/ice/player.htm?id=8473512#&navid=nhl-keymatch) min larare i construction ar en barndomsvan till han sa vi bygger hans bar.
Later kanske lite cheap for en kille som tjanar elva miljoner dollar (11 000 000$) de narmaste tre aren. Men det ar det inte. Matrial kostnaden ligger pa drygt 20k$.
Hans lagenhet var faktiskt inte mycket att skryta med. Men killen ar 22 bast, har ingen flickvan (eller Blonde som man sager i Qubec) och bor 8 mander om aret i Philadelphia, eller andra NHL stader. Fick dock gashud direkt nar jag kommer in och ser hans signerade identitetskort for stanley cup finalerna i varas. Bredvid tva vinflaskor dekorerade med hans namn ifran the NHL Winter Classic game.
Pa vaggen har han foljande bild inramad:
Med texten.
11 April
Shootout to make the playoffs.
Sjukt maktigt. Jag gick runt och skakade nar jag tankte pa att jag var i Claude Girouxs laghent.
Hoppas ni gillade min comeback in i bloggvarlden. Med tanke pa att min rookievisit inte var mycket att hanga i julgrannen. Men det raknas inte eftersom det har ar the real deal, det ar anka pa planka.
Ta hand om er dar hemma i Sverige sa lovar jag att gora samma sak
Big Love to all you guys <3
ps. kul att jag var tvungen att anvanda google translate inte mindre an tre ganger for att skriva detta inlagg.
Månadsblogg! Hipp hipp...
Nä.
Eller.
Jo.
Kanske lite.
När bloggen nu firar en lång månad är det dags att dela ut första månadens priser på Anka på planka-bloggen. Priserna går till skribenter på bloggen som har lyckats, eller misslyckats, med att skriva bra och/eller roliga inlägg. Priser går även till enstaka detaljer på bloggen. Med andra ord kommer det att bli både hiss och diss, både bu och bä, eller någon annan lam liknelse. Men nu över till priserna.
Månadens monolog...
Gustaf Strindevall i kommentarfältet i inlägget Snus (http://ankapaplanka.blogg.se/2010/november/snus.html#comment). Han lyckades med konststycket att stå för 38 av 52 kommentarer på ett inlägg, varav 13 och 11 stycken på rad.
Månadens mest failade rubrik...
Gustaf Strindevall: "MOST WANDET". Motivering överflödig.
Månadens kvalitet före kvantitet...
Karl Bolmgren, som med sina tre smått fantastiska inlägg verkligen lever upp till devisen kvalitet före kvantitet. För att ge exempel har ett av inläggen rubriken "Stjärtliga gratinationer", och ett annat innehåller en fotbollsspelare som utför den berömda manövern att "kuka" in bollen med byxorna neddragna.
Månadens varken kvalitet eller kvantitet...
Christian Svensson Unger, som på sina fantastiskt några två inlägg, under en månads tid, varken lyckades förmedla någonting viktigt, roligt eller intresseväckande. Låter som berättelsen om Djurgården Fotboll 2010. Fanns dom ens?
Månadens särskrivare...
Gust Af Strindevall.
Månadens "jag skriver om samma sak hela tiden"...
Anders Wahlman, vars "trasiga" knä numer är mycket berömt på den här bloggen. Å mina egna och endast mina egna vägnar vill jag hälsa att det räcker nu. Försök inte få sympatisex. Du har redan flickvän. Det blir bara patetiskt.
Månadens "smileys är visst okej på en blogg"...
Går till Christian Svensson Unger, som har stått för de enda fyra smileys som finns på den här bloggen. Hur ska jag förklara det här tydligt nog. Smileys. Är. Inte. Okej.
Månadens bästa...
Är ju givetvis jag. Vem annars.
Hoppas att det här blir en tradition på bloggen, som någon annan tar vid nästa månad.
Eller.
Jo.
Kanske lite.
När bloggen nu firar en lång månad är det dags att dela ut första månadens priser på Anka på planka-bloggen. Priserna går till skribenter på bloggen som har lyckats, eller misslyckats, med att skriva bra och/eller roliga inlägg. Priser går även till enstaka detaljer på bloggen. Med andra ord kommer det att bli både hiss och diss, både bu och bä, eller någon annan lam liknelse. Men nu över till priserna.
Månadens monolog...
Gustaf Strindevall i kommentarfältet i inlägget Snus (http://ankapaplanka.blogg.se/2010/november/snus.html#comment). Han lyckades med konststycket att stå för 38 av 52 kommentarer på ett inlägg, varav 13 och 11 stycken på rad.
Månadens mest failade rubrik...
Gustaf Strindevall: "MOST WANDET". Motivering överflödig.
Månadens kvalitet före kvantitet...
Karl Bolmgren, som med sina tre smått fantastiska inlägg verkligen lever upp till devisen kvalitet före kvantitet. För att ge exempel har ett av inläggen rubriken "Stjärtliga gratinationer", och ett annat innehåller en fotbollsspelare som utför den berömda manövern att "kuka" in bollen med byxorna neddragna.
Månadens varken kvalitet eller kvantitet...
Christian Svensson Unger, som på sina fantastiskt några två inlägg, under en månads tid, varken lyckades förmedla någonting viktigt, roligt eller intresseväckande. Låter som berättelsen om Djurgården Fotboll 2010. Fanns dom ens?
Månadens särskrivare...
Gust Af Strindevall.
Månadens "jag skriver om samma sak hela tiden"...
Anders Wahlman, vars "trasiga" knä numer är mycket berömt på den här bloggen. Å mina egna och endast mina egna vägnar vill jag hälsa att det räcker nu. Försök inte få sympatisex. Du har redan flickvän. Det blir bara patetiskt.
Månadens "smileys är visst okej på en blogg"...
Går till Christian Svensson Unger, som har stått för de enda fyra smileys som finns på den här bloggen. Hur ska jag förklara det här tydligt nog. Smileys. Är. Inte. Okej.
Månadens bästa...
Är ju givetvis jag. Vem annars.
Hoppas att det här blir en tradition på bloggen, som någon annan tar vid nästa månad.
Praktikrapport två.noll
Hade precis ett kort och gott möte med min handledare, om hur praktiken varit, fyllde i lite papper, men jag fick även respons. Hon var jättenöjd med min insats, och hade bara hört goda saker om mig av alla andra medarbetare. Hon hade hört från andra att jag var social och trevlig, förstod arbetsuppgifterna bra, tog in förklaringarna snabbt och arbetade självständigt. Hon sa även att jag arbetade snabbt och gjorde oftast klart uppgifterna långt innan de trodde jag skulle vara klar! Jag tror anledningen till det är att jag har använt mig mycket av datorer i mitt liv, vilket gör att jag förstår saker snabbt, rör musen snabbare, skriver fort utan att behöva titta på tangentbordet osv. Något annat som var roligt att höra var att alla trivdes med mig, och tyckte tiden hade gått så fort. Vilket inte var fallet med många andra praktikanter där dem snarare väntade på att tiden skulle ta slut.
Hon erbjöd mig även att sommarjobba här på ekonomiavdelningen till nästa sommar, och jag skulle ringa vid våren ifall jag var intresserad.
Detta var oerhört glädjande att höra och roligt att dem tyckte jag skötte mig tillräkligt bra för att få jobba här till sommaren.
Var och köpte fikabröd på lunchrasten, nu är det avtackningsfika med hela arbetslaget!
Tjoho :)!
Hon erbjöd mig även att sommarjobba här på ekonomiavdelningen till nästa sommar, och jag skulle ringa vid våren ifall jag var intresserad.
Detta var oerhört glädjande att höra och roligt att dem tyckte jag skötte mig tillräkligt bra för att få jobba här till sommaren.
Var och köpte fikabröd på lunchrasten, nu är det avtackningsfika med hela arbetslaget!
Tjoho :)!
UPP MED SULAN PÅ TOPP!
Sulan är nog i ärlighetens namn min absolut största favorit inom sport, och kommer förmodligen alltid vara det.
Minns på försässongen hans sista år i Bajen, när bajen spelade träningsmatch på torvalla och hör och häpna Hammarby fick en straff tilldelad till vår fördel.
Alla på sidan av planen skriker att Sulan ska ta den, vilket han också gör. Högt över gick den.. Bästa av allt var Tonys reaktion, han blev skit förbannad för att han ville se fokus även i träningsmatcherna..
Minns också matchen när upp med sulan på topp ramsan kom till, minns inte helt vilka vi mötte, kan ha varit enköping, men vi vann iaf med 3-0. Och när supportrarna började skandera upp med sulan på topp så tog han längsta löpningen någonsin, kliver in mot straffområdet, å skjuter, även den gången säkert tjugo meter över målet..
Synd att vi har levt i ett luftslott senaste åren vilket resulterade i att vi inte hade råd att ha kvar han. För i ärlighetens namn tror jag det hade varit nödvändigt. Någon med lite hjärta som kan vara förebild för alla andra i laget.
Ett annat roligt minne jag har av Sulan är när pappa och jag hade sässongskort bakom avbytarbåset på södra. Jag gick fram till spelargången och gav Sulan en kram och sa gå ut å vinn nu, då han svarade med sin ljusa stämma "Jaja självklart :)!". Bajen gjorde sedan en riktig plattmatch och torskade hemma med 2-1, och de va under de åren vi vann i princip alla matcher på söderstadion.
Vad som var klassikt för Sulan var givetvis hans vad. Om man nu kan kalla hans vader för just "vader", det är snarare lår. Men hur som helst, i början och i mitten av hans karriär var han känd för att få kramp i vaderna när det gått runt 70-80 minuter av matchen. Samma säsong som pappa och jag hade sässongskorten bakom båset så låg sulan där med benen i vädret för att få bort krampen. Och den här dagen hade Kenedy gjort en av snia sämsta matcher i Bajen, han hade bland annat skjutit en hörna som inte gick in på planen, flertalet felpassar och tillråga på allt så hade han missat en straff. I åttionde minuten får Bajen ännu en straff, konstigt nog, och Kenedy som första straffskytt skulle ta den, även om han hade haft en dålig dag. Vilket sedan visade sig vara ett dåligt beslut, eftersom han missade även denna.. Till råga på allt så hade han även klagat lite i media om varför han aldrig kom ut till europa för att spela fotboll. Efter sista straffmissen ställer sig pappa upp och skriker "VARFÖR BLIR HAN INTE PROFFS!?" rätt ironiskt.
Då vänder Sulan på hela huvudet och blänger en av de argaste blickarna jag sätt en person göra på min pappa. Då skämdes jag lite.
Men hur som helst är Sulan en gud, en legend, en av de mäktigaste spelarna i Hammarbys historia, även fast han inte var en av de bästa!
Åbondes topp 11 innan '11 - del 10
Utnyttjar den tillfälliga händelselösheten i skidskyttet för att uppdatera min lista med andraplatsen. Andraplatsen lyckades med konststycket att genom över 100 mållösa matcher få folk att ta av sig skorna sent på hösten, endast för att skandera att Allsvenskans mållösaste skulle spela anfallare. Och det visar väl på hans popularitet.
11. Alexei Kovalev
10. Zinedine Zidane
9. Henrik Zetterberg
8. Wayne Gretzky
7. Muhammad Ali
6. Aaron Rodgers
5. Björn Ferry
4. Peter Forsberg
3. Daniele De Rossi
2. Suleyman Sleyman
Att skicka upp Sulan på topp, vilket många på Söderstadion ofta ville, hade nog varit det absolut sämsta draget en Allsvensk tränare hade kunnat göra. Faktum är, att han egentligen inte är en särskilt bra fotbollsspelare. Tänk på det. Han är ju varken teknisk, eller någon bra passningsspelare. Inte så stor, inte jättestark, och inte sådär speciellt jätteskicklig i närkamper.
Trots det höll han, till stora delar, en allsvensk startplats under sina tio år i Hammarby IF. Anledningen till det, är inte helt oväntat hans otroliga spelsinne. Det märks nästan inte, men de gångerna Sulan var på fel plats på planen under sina tio grönvita år kan antagligen räknas på ena handen.
Hans spelsinne räckte, trots de tekniska bristerna han innehar, ända till landslagets januariturne. Och inte heller där gjorde han bort sig. Jag tror att Suleyman Sleyman är fotbollens svar på en kameleont. Egentligen, är han inget annat än, typ, medioker Allsvensk spelare. Men oavsett vilken nivå han spelar på, så kamouflerar han sig, och passar in perfekt i omgivningen.
Så kanske, med tanke på hans kameleontegenskaper, hade det ändå varit en bra idé för de tränare Hammarby har haft de senaste tre åren. Jag menar, när han väl kom till avslut, så kunde det ju ändå sluta bra. Skönt. Och jävligt snyggt.
Gåshud.
Att hitta en sån lojal spelare som Sulan är svårt att göra, i alla fall i dagens svenska fotboll. Han är så nära en vad man i Italien kallar bandiera, fanbärare, vi i Sverige kommer. En kille som har vuxit upp i staden, med klubben, och växer upp till att bli dess kapten. Andra exempel är Tjernström i AIK, och ingen i Djurgården, eftersom deras spelare uteslutande är finnar eller icke-europeer.
Därför, är det omöjligt att inte älska honom. Han personifierade Hammarby under hans sista år i klubben. Varje gång Sulan inte var på planen, blev man lite orolig. Inte för att de andra backarna var mycket sämre än honom, snarare tvärtom. Nä, när Sulan inte var på planen, undrade man vem som skulle gå ut på Söderstadion med det grönvita hjärtat utanpå tröjan. Vem skulle gå ut och spela för att man älskade klubben och fansen, och inte för att förtjäna en fet lönecheck i slutet av månaden.
Även fast Sulan gör comeback i Allsvenskan med Syrianska, vilket han är värd alla dagar i veckan, så kommer han alltid att vara Hammarbyare. Och han kommer alltid att vara älskad på Söderstadion.
Sulan som assisterande tränare i framtiden?
Aldrig.
Den här gången ska fan Sulan upp på topp.
The future is always beginning now
Hade en diskussion för några veckor sen om vad vi skulle döpa våra barn till. En mer förrvirad person tyckte om ryska namn som t.ex. Olga tyckte han var fint. Jag ställer mig oerhört ifrågasättande till det.. Olga!?
När jag ska döpa min barn så vill jag inte att det ska ha ett vanligt namn, eftersom det är sjukt tråkigt. Billiam Bo Viking S är nog den ballaste namnföljden jag hört. Men tyvär kanske inte det namnet jag skulle tycka mitt barn ska heta är inte lika spännande. Om jag skulle få en flicka skulle jag villja att hon döptes till Ronja September Strindevall. Ronja eftersom det är oerhört fint, September för att det är lite udda och tycker det är ett väldigt snyggt namn (men eftersom min dotter nog inte kommer vilja heta det i förnamn så får jag nöja mig med det som mellannamn), sedan att båda passar till mitt efternamn är inte helt fel de heller!
Ett killnamn har jag inte hunnit tänka på än.. Men eftersom att jag inte planerar att skaffa en unge på ett par år så är det ingen stress!
Men innan jag vill ha barn, så är planen att jag ska utbilda mig på en högskola. Planen är att söka nu efter gymnasiet, men eftersom det är svårt att komma in på vissa utbildningar så kanske det blir ett mellan år också. Det jag vill läsa är Grafisk Formgivning på luelå, men det finns även utbildningar i norrköping och göteborg. Hur det blir med vart får jag se. Men ett krav jag ställer är att jag inte vill läsa i stockholm. Mest för att få känna mig mer självständig och komma till något nytt. Jag kan även tänka mig att sammanhållningen på skolor utanför storstäder är högre. Eftersom många som läser i stockholm är säkert sådana som bott här och som umgås med sina gamla vänner, medans de som studerar i norrköping eller luleå är sådana som flyttat dit för att studera.
Men får se what future holds!
När jag ska döpa min barn så vill jag inte att det ska ha ett vanligt namn, eftersom det är sjukt tråkigt. Billiam Bo Viking S är nog den ballaste namnföljden jag hört. Men tyvär kanske inte det namnet jag skulle tycka mitt barn ska heta är inte lika spännande. Om jag skulle få en flicka skulle jag villja att hon döptes till Ronja September Strindevall. Ronja eftersom det är oerhört fint, September för att det är lite udda och tycker det är ett väldigt snyggt namn (men eftersom min dotter nog inte kommer vilja heta det i förnamn så får jag nöja mig med det som mellannamn), sedan att båda passar till mitt efternamn är inte helt fel de heller!
Ett killnamn har jag inte hunnit tänka på än.. Men eftersom att jag inte planerar att skaffa en unge på ett par år så är det ingen stress!
Men innan jag vill ha barn, så är planen att jag ska utbilda mig på en högskola. Planen är att söka nu efter gymnasiet, men eftersom det är svårt att komma in på vissa utbildningar så kanske det blir ett mellan år också. Det jag vill läsa är Grafisk Formgivning på luelå, men det finns även utbildningar i norrköping och göteborg. Hur det blir med vart får jag se. Men ett krav jag ställer är att jag inte vill läsa i stockholm. Mest för att få känna mig mer självständig och komma till något nytt. Jag kan även tänka mig att sammanhållningen på skolor utanför storstäder är högre. Eftersom många som läser i stockholm är säkert sådana som bott här och som umgås med sina gamla vänner, medans de som studerar i norrköping eller luleå är sådana som flyttat dit för att studera.
Men får se what future holds!
Top 3 julsånger!
För att fortsätta på jultemat så kommer här mina top 3 bästa julsånger,
1. Pouges - Fairytale of new york
2. Jackson 5 - A little drummer boy
3. Paul Young - Do they know it's christmas time
1. Pouges - Fairytale of new york
2. Jackson 5 - A little drummer boy
3. Paul Young - Do they know it's christmas time
The only real blind person at Christmas-time is he who has not Christmas in his heart!
Bristen på julinlägg i den här bloggen i december är nästan chockerande. Och för att vi inte ska drunkna i sportinlägg tar jag och skriver ett!
Nu börjar julstämningen komma in och jag försöker suga in så mycket jag kan av julen, eftersom, trots vintern, är det nog en av de tiderna på året som jag uppskattar mest. Det som jag tror har startat igång julstämningen för mig är givetvis julradion, planering av julklappsköp och att man börjar se granar och vanligt julpynt lite överallt.
Tyvär har jag en oerhört liten släkt vilket gör att det inte alls blir samma drag på julafton som när jag var yngre och fler levde. Det är lite synd, eftersom det är en av de sakerna jag uppskattar mest, att få spendera tid med hela släkten, äta god mat och umgås! Min kusin har även fått ett barn, vilket innebär att min faster och hennes man firat julafton i uppsala istället för oss. Men förhoppningsvis kommer både min kusins familj och min faster hem till oss nu till julafton!
En anledning till att jag tror att julstämningen kommit mer än på senaste år är nog för att det legat vit snö utomhus i hela december, vilket det varit dåligt med vissa år under 00-talet.
GOD JUL!
Nu börjar julstämningen komma in och jag försöker suga in så mycket jag kan av julen, eftersom, trots vintern, är det nog en av de tiderna på året som jag uppskattar mest. Det som jag tror har startat igång julstämningen för mig är givetvis julradion, planering av julklappsköp och att man börjar se granar och vanligt julpynt lite överallt.
Tyvär har jag en oerhört liten släkt vilket gör att det inte alls blir samma drag på julafton som när jag var yngre och fler levde. Det är lite synd, eftersom det är en av de sakerna jag uppskattar mest, att få spendera tid med hela släkten, äta god mat och umgås! Min kusin har även fått ett barn, vilket innebär att min faster och hennes man firat julafton i uppsala istället för oss. Men förhoppningsvis kommer både min kusins familj och min faster hem till oss nu till julafton!
En anledning till att jag tror att julstämningen kommit mer än på senaste år är nog för att det legat vit snö utomhus i hela december, vilket det varit dåligt med vissa år under 00-talet.
GOD JUL!
Arbetsmiljöskadad
Gårdagens eftermiddag och denna morgon har jag skickat iväg cirka 300 Tele2 fakturor, detta innebär också att jag skrivit upp ungefär 150 nummer (för att rätta dessa fakturor). Detta ledde i sin tur till att idag när jag skulle skriva upp mitt mobil nummer till min handledare så stod det helt still i huvudet, jag satt i en kvart å tänkte, och efter ett tag var jag helt säker på att jag hade 073 413 78 03, vilket är helt fel, eftersom det är mitt gamla nummer. Allt slutade med att jag fick smsa en kompis och be henne säga mitt nummer..
Åbondes topp 11 innan '11 - del 9
Eftersom jag är ledig imorgon, och egentligen inte har någon anledning att sova, tänker jag att jag ska publicera tredjeplatsen på bloggen, som går till ett fantastiskt skägg (när han väl bestämmer sig för att odla det), som ändock står sig slätt i jämförelse med personens hjärta.
11. Alexei Kovalev
10. Zinedine Zidane
9. Henrik Zetterberg
8. Wayne Gretzky
7. Muhammad Ali
6. Aaron Rodgers
5. Björn Ferry
4. Peter Forsberg
3. Daniele De Rossi
Capitan futuro. Med ett så stort Roma-hjärta som någon någonsin kan ha. Mer motivering än så krävs väl egentligen inte för att ni ska förstå varför giallorossas nummer 16 Daniele De Rossi har en stor plats i mitt hjärta. Kolla bara på hur han firar en derbyseger mot Nazio. Förlåt. Lazio, that is.
Fantastiskt. Det går ju helt enkelt inte att göra något annat än att älska en sån man. Kärlek.
Men eftersom jag vet att ni är oerhört krävande, så tror jag mig även veta att ni inte nöjer er så.
Daniele De Rossi är, förutom att han har ett stort Roma-hjärta, en stor favorit hos mig för att han är en riktigt bra fotbollsspelare. Såklart. Det skulle ju inte riktigt fungera annars. Men oavsett vad jag säger, så kommer det hela att komma ner till kärlek till sist. Oavsett.
Vad som gör honom till en bra fotbollsspelare, förutom bollkontrollen och hans öga för spelet, är den energi han spelar fotboll med. Han driver hela mittfältet, och hela laget. Varifrån han får energin? Hans kärlek för Roma, Italien, och själva spelet fotboll. Hans vinnarskalle bygger på kärleken till hans lag, och att han hatar så mycket att förlora. För sin egen skull, och för fansens skull. Grabben är uppvuxen i Rom, och har varit ett Roma-fan sen han förstod vad Roma var.
Han har faktiskt många offensiva kvaliteter också, även fast han, lite felaktigt, klassas som en främst defensiv mittfältare. Kolla bara. Splendido, splendido, splendido!
Att han sen har en tendens att dra på sig ett rött kort med jämna mellanrum, senast nu i lördag, tycker jag bara hör till. Det är omöjligt att spela fotboll med så mycket kärlek, och så mycket känslor, utan att det då och då kokar över. Och när det gäller en sån som De Rossi får det hellre koka över en gång för mycket, än att det aldrig gör det. Att det gör det är bara ett tecken på sann kärlek, och visar också anledningen till att han är given att ta över kaptensbindeln när er Pupone himself, Francesco Totti lägger av. Må bara inte fröken Sensi ha lyckats försätta klubben i så djup ekonomisk sank att man måste sälja honom innan dess.
Det finns ju bara en enda som honom.
Capitan Futuro. Jag älskar dig.
back to basic
Mina knän har under åren som gått inte alltid varit så samarbetsvilliga. Jag opererade vänstra knät i torsdags, och ville bara visa prov på min skicklighet i ämnet att förstöra mina knän. Bilden är från i somras när jag kraschade med moppen.
Enjoy!
Ser ju faktiskt galet smaskigt ut! Eller?
Enjoy!
Ser ju faktiskt galet smaskigt ut! Eller?
Praktikrapport!
Rätt nervös inledde jag praktiken i tron att jag skulle få göra uppgifter out of my league, i och med att jag valde marknadsföringskursen istället för redovisning och beskattning. Men icke sa nicke, de uppgifter som gjordes på redovisnings avdelningen på kommunen var inte överdrivet svåra och vilken idiot (nästan) som helst skulle klara av det efter en bra förklaring!
Praktiken har varit rätt givande på så sätt att jag lärt mig väldigt mycket, främst hur det känns att arbeta och fått in en känsla om hur det fungerar ute i arbetslivet. Till skillnad från många andras praktik platser där det knappt hänt någonting så har mitt schema varit fullspäckat med möten och arbetsuppgifter. Fick till och med jobba över idag för att göra klart en sammanställning av tyresö kommuns bilpool.
Under dessa tre veckor har jag fått göra följande,
Interndebitering
Kundfakturering
Deltagit i alla steg som faktura gruppen sköter
Fått fullinsyn av hur tyresö kommun sköts
Granska försäkringsrapporter
Dela ut semesterersättning
Fått möta massvis med intressanta människor
Kurs i Redovisning*
Med mera!
Jag trodde praktiken skulle vara riktigt tråkig och hålla på allt för länge, men efter dessa tre veckor känner jag inte alls suget på att komma tillbaka till skolan! Och jag kommer framför allt sakna i princip alla jag arbetat med under dessa veckor.
Det jag är mest glad över är att jag sluppit göra klassiskt praktik arbete, kopiera papper, scanna, sitta och chilla
*Jag sa till en av de jag arbetade med under dagen att jag trodde kursen skulle vara avslutad vid två tiden. När jag kommer upp till kontoret vid kvart i tre tiden så sa hon "O du som trodde du skulle vara tillbaks till två haha!", därav jag svarar "Min ganska irriga gamla engelska lärare stormade in under andra passet på kursen och därav tog det lite längre tid...", då kollade Tobias på mig förstående och frågade om det var Ingrid, vilket det också var. Det visade sig att ungefär hela avdelningen kände till henne och hade fått samma intryckt. Härligt intryck hon har gjort när jag säger att det kom in en förvirad person under kursen utan att namedroppa, och alla visste direkt vem det var..
Over and out!
Åbondes topp 11 innan '11 - del 8
Känner att det har gått lite för länge sen listan har uppdaterats nu, så slänger in ett inlägg här istället för att plugga. Fyra på listan är min kandidat till Sveriges bästa hockeyspelare genom tiderna, och en idrottare som för alltid kommer att vara en förebild för mig.
11. Alexei Kovalev
10. Zinedine Zidane
9. Henrik Zetterberg
8. Wayne Gretzky
7. Muhammad Ali
6. Aaron Rodgers
5. Björn Ferry
4. Peter Forsberg
Ingen sommar utan reggae sjunger ju Markoolio, och på samma sätt skulle jag kunna sjunga ingen vinter utan comebackförsök för Foppa.
Men vad gör väl det. Precis på samma sätt som reggae förgyller sommaren, så vill i alla fall jag ha ett nytt comebackförsök av Foppa varje vinter. Det gör mig helt enkelt glad. Att Peter Forsberg skulle behöva lägga av tack vare en skadad fot, är inte okej i mina ögon. Peter Forsberg, en av mina idoler som liten, ska lägga av på sina villkor, när han vill. Och inte för att folk börjar tröttna på att läsa om honom.
Så.
Då var vi väl klara med det. Nu till det roliga. Anledningen till att jag gillar Peter Forsberg är att han har allt. Precis allting. Han kan dribbla av vem som helst, när som helst, och han kan sänka vem som helst med en stenhård tackling. Dessutom är han en sjuk vinnarskalle, vilket är något som jag håller högt. Det märks både i hans spel, och utanför planen. För vem kan väl glömma ett klassiskt klipp som detta(med ett litet extra reportage på köpet)?
Peter Forsberg har vunnit allt som går att vinna (förutom ett sketet SM-guld), säkerligen till stor del tack vare den enorma vinnarskallen han besitter. En sån vinnarskalle, i kombination med sylvassa egenskaper, kunde många gånger under toppen av hans karriär göra honom närmast ostoppbar. Jag minns (med viss bitterhet) hur Foppa tog pucken bakom eget mål i VM-kvartsfinalen mot Finland 2003, för att sedan trampa upp pucken i anfallszon, runt målet innan han slog en perfekt passning som ledde till 5-5. Helt otroligt.
Peter Forsberg är definitivt en av de bästa spelarna som någonsin har spelat i NHL. Det faktum att han gjorde så många poäng som han gjorde, under den eran i NHL:s historia då det gjordes minst mål per match, är helt otroligt. Om man ska bortse från statistiken helt och hållet, och bara se på spelares förmåga, så vill jag definitivt påstå att Peter Forsberg är en av de bästa ishockeyspelarna genom tiderna. Tyvärr för Peters statistik spelade han under den eran när målvakterna fick ha hur stora skydd som helst, samtidigt som backarna fick göra nästan vad som helst för att stoppa en forward. Men hans förmåga finns det inga tvivel alls om. Kolla bara. Passningarna, skotten, skridskoåkningen, finterna, de defensiva tacklingarna, de offensiva tacklingarna... äh förresten, kolla bara allting. Slurp.
Om ni läser det här utan att ha kollat på filmen först, har ni gjort fel. Ni missar en legend in action. Gör om, gör rätt.
Tack.
Va ett tag sen...
Ja jag har inte haft någonting att skriva om så de får bli som så ofta förr om sport.
De har vart några glada dagar inom sporten så jag får väl gå igenom dem!:D
Djurgården lyckades äntligen vinna och därmed så är ställningen äntligen återställd! Vi är bäst i stan!
Real Madrid repade sig efter förnedringen mot Barcelona genom att besegra både Valencia och Auxerre.
Benzema har lärt sig att göra mål igen.
Och sist och bäst min käre granne och vän (Daniel Brodin) får återigen chansen i hockeylandslaget!
Match ikväll mot Linköping borta hoppas på 3 poäng! De bästa av allt snart har vi Nisse Ekman tillbaka på isen
Som titeln i filmen säger Nils Ekman dominerar! <3
Time for update.
Hej igen!
När man ser att nästintill alla övriga skribenter i den här bloggen skriver så frekvent, så känner man lite press på sig att faktiskt skriva. Anledningen till att jag inte skriver allt för ofta är att det mest troligt blir helt värdelösa inlägg med helt irrelevant information, vilket varken jag eller ni har någon större nytta av. Att producera massa korta inlägg där det inte står mycket av värde känns alltså extremt onödigt.
Sen är det för att jag är lat.
Men till saken, tänkte uppdatera lite om hur livet leker.
Operationen i torsdags gick bra, inga större problem, och fick ett bra resultat från operationen.
Det som läkarna inte såg på magnetröntgen var detta:
Två lösa benbitar som gjort att knäskålen hoppat ur led ett tag.
Hur man ska reagera på det där, det vet jag inte riktig, tanken äcklar mig en aning, men jag är i alla fall nöjd med att jag fått veta vad problemet är och att jag nu kan gå vidare och inom en snar framtid börja min rehabträning.
Att jag kan gå utan kryckor nu känns som en befrielse, dock ska jag inte överanstränga knät genom att gå längre promenader å massa såna grejer.
I övrigt så ska jag väl tillägga att jag, till skillnad från andra medlemmar i bloggen ska utveckla mitt skrivande och inte bara skriva om sport, utan att jag även ska börja skriva om kläder och lite annat smått och gott.
Hoppas att ni fortsätter läsa denna fantastiska blogg!
Det var väl allt för stunden antar jag.
Hejsvejs
PS. Magnus Forssblad (läkaren som opererade mitt knä) är fotbollslandslagets läkare! Heck yeah!
När man ser att nästintill alla övriga skribenter i den här bloggen skriver så frekvent, så känner man lite press på sig att faktiskt skriva. Anledningen till att jag inte skriver allt för ofta är att det mest troligt blir helt värdelösa inlägg med helt irrelevant information, vilket varken jag eller ni har någon större nytta av. Att producera massa korta inlägg där det inte står mycket av värde känns alltså extremt onödigt.
Sen är det för att jag är lat.
Men till saken, tänkte uppdatera lite om hur livet leker.
Operationen i torsdags gick bra, inga större problem, och fick ett bra resultat från operationen.
Det som läkarna inte såg på magnetröntgen var detta:
Två lösa benbitar som gjort att knäskålen hoppat ur led ett tag.
Hur man ska reagera på det där, det vet jag inte riktig, tanken äcklar mig en aning, men jag är i alla fall nöjd med att jag fått veta vad problemet är och att jag nu kan gå vidare och inom en snar framtid börja min rehabträning.
Att jag kan gå utan kryckor nu känns som en befrielse, dock ska jag inte överanstränga knät genom att gå längre promenader å massa såna grejer.
I övrigt så ska jag väl tillägga att jag, till skillnad från andra medlemmar i bloggen ska utveckla mitt skrivande och inte bara skriva om sport, utan att jag även ska börja skriva om kläder och lite annat smått och gott.
Hoppas att ni fortsätter läsa denna fantastiska blogg!
Det var väl allt för stunden antar jag.
Hejsvejs
PS. Magnus Forssblad (läkaren som opererade mitt knä) är fotbollslandslagets läkare! Heck yeah!
Åbondes topp 11 innan '11 - del 7
När min fabulösa lista nu fortsätter, ska jag dela ut sjätteplatsen. Innehavaren av den här placeringen är inte främst med för sina idrottsliga insatser, utan för att han helt enkelt är en jävligt skön prick.
11. Alexei Kovalev
10. Zinedine Zidane
9. Henrik Zetterberg
8. Wayne Gretzky
7. Muhammad Ali
6. Aaron Rodgers
5. Björn Ferry
10. Zinedine Zidane
9. Henrik Zetterberg
8. Wayne Gretzky
7. Muhammad Ali
6. Aaron Rodgers
5. Björn Ferry
Jomenvisst. Ingen favoritlista utan allas våran favorit Björn Ferry. Egentligen skulle jag inte behöva skriva något i den här delen. Det skulle räcka med att lägga in två enkla bilder, så skulle det vara motivering nog.
De två berömda konstverken Pillesnas i vas och Hundbajs i soffa är en (stor) del av varför jag tycker om Björn Ferry så mycket. Men givetvis ska jag skriva lite om det också. Förutom hans uppenbara öga för konst, är Ferry otroligt frispråkig och säger alltid vad han tycker. Och med alltid menar jag alltid. Ett exempel var när han sa att de idrottare som dopar sig borde få dödsstraff. Även fast han inte var helt seriös, så framkom det klart och tydligt vad han tyckte.
Att han dessutom, under åren, har utvecklats till en helt okej skidskytt, gör ju inte saken sämre. Det finns ingen individuell svensk idrottare som jag önskar lika mycket lycka som Björn Ferry, och den minuten han var på skjutvallen under jaktstarten i Vancouver 2010 är definitivt en av de värsta i mitt liv. Jag var otroligt nervös, nästan så att jag inte trodde det själv. Eftersom jag främst följer lagidrotter så var det här antagligen den mest nervösa stunden i mitt liv, då lagidrotter oftast inte skapar samma intensitet under en väldigt kort stund. När man sen inser att Ferry var fantastiskt stark just den där februaridagen, och att åkaren han gick ut på sista varvet med inte skulle ha en chans, var det en stor lättnad. Fast ändå inte. Hela sista varvet slog mitt hjärta så att jag trodde att det skulle hoppa ur bröstet, eller varför inte slå sönder ett par revben. Inte innan han var inne på upploppet och korsade mållinjen kunde jag tro det, och det är definitivt mitt främsta minne från OS 2010, kanske ett av de främsta idrottsminnena någonsin.
Så nu finns det bara en sak kvar att hoppas på.
Att Björn Ferry ALDRIG slutar vara Björn Ferry.
Old age is no place for sissies.
Okej.. hade nyss en diskussion om VM i Qatar 2022 (ni som tänker å nej ytterligare ett sportinlägg, så kan ni va lugna och fortsätta läsa).
Det jag insåg var.. att om 12 år... är vi 30 bast! 30! Det innebär att säkert hälften av oss kommer ha barn vi det laget, och att vi arbetat i 4-6 år!
Vilken sjuk tanke, 12 år känns som mycket, men så snabbt tiden går.. så är det ganska snart.
Tycker tanken är ganska läskig på ett sätt, men på ett annat sätt ser jag fram emot att skaffa familj, karriär och allt de som kommer med åldern. Men nu ska jag inte leva i framtiden utan i nuet! Back to reality
En till tanke jag hade i morse,
Hur kan fiskar i hav veta att dem ska simma rättvänt (alltså mot marken), man ser aldrig fiskar upp och ner förens de är döda. Men frågan är varför?
Lika som bär
Inget ont om Aco, men ärligt talat..
Hum hum
Igår kväll låg jag och tänkte på vad det värsta som kan hända en människa är. Det var allt ifrån att ens kärlek dör när man levt tillsammans mer en halva livet, att ens hjärta blir krossat, att någon nära dör. Men detta är saker jag tror man kan komma igenom, jag menar, om ens kärlek dör och man har levt lyckligt i 40 år, så har man trots allt varit lycklig, och när man ser tillbaka på den här tiden kan man le. Att någon i sin närhet dör är nog också något man kan komma över, alla dör någongång och det är trots allt något som kommer hända alla.
Sedan tänkte jag mer, och kom fram till att något av det absolut värsta som kan hända en människa är att man blir beroende av andra. Att man inte längre klarar av att leva själv utan att få hjälp. Att få känna sig så hopplös utan att kunna göra någonting åt det. Att behöva någon som matar än, sätter på än kläder, slår på tvn åt än. Även om det inte är i så extrema drag tror jag det är oerhört jobbigt för en människa att känna sig tvungen att få hjälp av andra för att klara sig, speciellt om man är i sina yngre dagar. Om man är gammal kanske det är enklare att acceptera, men jag tror fortfarande det är svårt. Och om det nu är så extremt som jag beskriver i första inlägget tror jag man väldigt enkelt tappar livslusten.
För att vara självständig på någotvis är nog något av det vi alla människor behöver.
Igår kväll låg jag och tänkte på vad det värsta som kan hända en människa är. Det var allt ifrån att ens kärlek dör när man levt tillsammans mer än halva livet, att ens hjärta blir krossat, att någon nära dör. Men detta är saker jag tror man kan komma igenom, jag menar, om ens kärlek dör och man har levt lyckligt i 40 år, så har man trots allt varit lycklig, och när man ser tillbaka på den här tiden kan man le. Att någon i sin närhet dör är nog också något man kan komma över, alla dör, det är trots allt något som kommer hända alla och framför allt något som inte går att förhindra.
Sedan tänkte jag mer, och kom fram till att något av det absolut värsta som kan hända en människa är att man blir beroende av andra. Att man inte längre klarar av att leva själv utan att få hjälp. Att få känna sig så hopplös utan att kunna göra någonting åt det. Att behöva någon som matar än, sätter på än kläder, slår på tvn åt en. Även om det inte är i så extrema drag tror jag det är oerhört jobbigt för en människa att känna sig tvungen att få hjälp av andra för att klara sig, speciellt om man är i sina yngre dagar. Om man är gammal kanske det är enklare att acceptera, men jag tror fortfarande det är svårt. Och om det nu är så extremt som jag beskriver i första inlägget tror jag man väldigt enkelt tappar livslusten.
För att vara självständig på någotvis är nog något av det vi alla människor behöver.
Åbondes topp 11 innan '11 - del 6
När jag för en gångs skull är på blogghumör, kan jag lika bra skriva ett inlägg till. Plats nummer sex på listan går till en idrottare, som säkert de flesta som läser inte känner till. Men med den talang och omgivning han har, har han chansen att bli en av de absolut största inom sin sport.
Efter det hela, så bestämde sig Brett Favre för att han skulle minsann fortsätta spela igen. Men Packers ville inte ha honom. Man hade gjort sin satsning på Rodgers, och eftersom det var sista året på hans kontrakt, var det mycket viktigt att låta honom spela.
Och det har visat sig att man gjorde helt och hållet rätt. Rodgers är nu inne på sitt tredje år som starting QB för Packers, och vilket register han har visat upp under de senaste två och en halv säsongerna. Han läser spelet som en gud, han kastar i stort sett alltid perfekta kast, och när ingen mottagare finns ledig så räds han inte att springa med bollen själv. Och till skillnad från andra QB:s i ligan (that's right, all other QB's, I'm looking at you) så slänger han sig inte på marken för att undvika en tackling, utan han kämpar allt som oftast för att få ett par extra yards.
Även fast förra säsongen hade ett hjärtekrossande slut för Rodgers, med en (egentligen sju!) domare som missade den mest uppenbara 15 yard-facemask penaltyn man har sett på länge, så måste det bara vara så att framtiden ser ljus ut för Aaron Rodgers. Han har inte börjat den här säsongen lika lysande som den förra, men kanske det är, till skillnad från förra året, så att han konserverar formen till slutet av säsongen, och inte minst, till slutspelet som Packers förhoppningsvis når. Om inte han har minst en Super Bowl-ring när han avslutar min karriär, då ska jag äta upp min hatt. På riktigt. Jag menar, kolla bara på det här.
Inga tvivel om att han är bra. Sen har han dessutom en av de konstigaste, vad ska man kalla det, touchdown-gesterna någonsin. Är det ett championship belt? Är det helt enkelt "Suck it" till hemmapubliken (han gör den främst på bortaplan, hemma är det ett klassiskt Lambeau leap som gäller)? Eller är det något helt annat, mycket mer gay? Döm själva.
11. Alexei Kovalev
10. Zinedine Zidane
9. Henrik Zetterberg
8. Wayne Gretzky
7. Muhammad Ali
6. Aaron Rodgers
10. Zinedine Zidane
9. Henrik Zetterberg
8. Wayne Gretzky
7. Muhammad Ali
6. Aaron Rodgers
Presentation: Aaron Rodgers är quarterback för NFL-laget Green Bay Packers, som också råkar vara mitt lag. Efter tre säsonger som reserv bakom ex-legendaren och penisbild-mms:aren Brett Favre fick han 2008 äntligen chansen som starter, och säsongen efter blommade han verkligen ut. Trots en näst intill obefintlig offensiv linje (dom som skyddar honom från att bli tacklad) lyckades han nå en passer rating (speciell formel som visar hur bra en QB har varit) på fantastiska 103.2. Eller, så kollar ni helt enkelt videon för att förstå. Det hela är egentligen ganska kontroversiellt, så kolla.
Efter det hela, så bestämde sig Brett Favre för att han skulle minsann fortsätta spela igen. Men Packers ville inte ha honom. Man hade gjort sin satsning på Rodgers, och eftersom det var sista året på hans kontrakt, var det mycket viktigt att låta honom spela.
Och det har visat sig att man gjorde helt och hållet rätt. Rodgers är nu inne på sitt tredje år som starting QB för Packers, och vilket register han har visat upp under de senaste två och en halv säsongerna. Han läser spelet som en gud, han kastar i stort sett alltid perfekta kast, och när ingen mottagare finns ledig så räds han inte att springa med bollen själv. Och till skillnad från andra QB:s i ligan (that's right, all other QB's, I'm looking at you) så slänger han sig inte på marken för att undvika en tackling, utan han kämpar allt som oftast för att få ett par extra yards.
Även fast förra säsongen hade ett hjärtekrossande slut för Rodgers, med en (egentligen sju!) domare som missade den mest uppenbara 15 yard-facemask penaltyn man har sett på länge, så måste det bara vara så att framtiden ser ljus ut för Aaron Rodgers. Han har inte börjat den här säsongen lika lysande som den förra, men kanske det är, till skillnad från förra året, så att han konserverar formen till slutet av säsongen, och inte minst, till slutspelet som Packers förhoppningsvis når. Om inte han har minst en Super Bowl-ring när han avslutar min karriär, då ska jag äta upp min hatt. På riktigt. Jag menar, kolla bara på det här.
Inga tvivel om att han är bra. Sen har han dessutom en av de konstigaste, vad ska man kalla det, touchdown-gesterna någonsin. Är det ett championship belt? Är det helt enkelt "Suck it" till hemmapubliken (han gör den främst på bortaplan, hemma är det ett klassiskt Lambeau leap som gäller)? Eller är det något helt annat, mycket mer gay? Döm själva.
Allmänna socialtjänst plikten
Hade en intressant konversation med en färdtjänst chafför här om dagen. Han började direkt med att prata politik och vad han tyckte den borgliga regeringen gjort dåligt och bra. Det han ansåg vara det absolut sämsta de borgliga gjort var att ta bort värnplikten. Inte för att han tyckte Sverige hade ett överdrivet stort behov av att ha ett stort försvar, utan för att det skapade gemenskap.
En lösning som han tog upp var att införa en allmän socialtjänst plikt. Vilket skulle innebära att alla svenskar som fyllt arton skulle genomföra den här plikten, det kunde vara allt ifrån skotta, läsa tidningen för pensionärer, vattna blommorna i olika parker, städa, dela ut mat till hemlösa osv. Han tyckte att det skulle vara ett krav på den här allmänna socialtjänsten även för människor från andra länder, alltså, för att kunna bli svensk medborgare skulle man behöva vara tvungen till att genomgå den här allmänna socialtjänst plikten.
Det han tyckte var så fiffigt med den här plikten är att den skulle skapa mer gemenskap, vilket, förutom att hjälpa till i samhället, skulle få in t.ex. invandrare mer in i samhället. Vilket vore oerhört positivt eftersom det finns ett stort utanförskap i dagens Sverige. Sen kan man spåna vidare själv, den här plikten skulle kunna hjälpa staten oerhört med de saker som staten kanske vill genomföra mer, men inte har råd med. Det skulle nog öka välfärden i landet och bidra till att Sverige blir ett bättre land!
Sen hur den skulle utformas och hur länge man skulle vara tvungen till den här plikten visste han inte, så långt hade han inte tänkt. Men det är en tanke värd att tänkas på i alla fall!
Åbondes topp 11 innan '11 - del 5
Nu när listan fortsätter, visar det sig att plats 7 på listan innehas av en man som lät hela kroppen tala. Från munnen, till fötterna och nävarna. Jag gissar att han är den mest igenkända idrottaren i världen, och kanske även den främsta.
Knockouten på Sonny Liston i returmatchen är och förblir ett av de mest kontroversiella ögonblicken i boxningshistorien. Vissa påstår att Sonny Liston hade blivit hotad av Nation of Islam, och därför valde att lägga sig i matchen. Andra påstår att han bara tog matchen för att han behövde pengarna, och inte var i toppform, och därför valde att inte resa sig. Liston själv påstår att han inte vågade resa sig upp för att domaren inte hade fört Ali till neutral ringhörna, vilket jag anser som mindre troligt. Jag, som i vanliga fall är mycket konspiratorisk, tror inte på någon av dessa teorier.
Vad som, förutom hans meriter, gör honom till en favorit hos mig, är främst två saker.
Den första är hans stil i ringen. Wow. Helt otroligt vad vackert han boxas. Dels är det hans snabbhet som gör det. Han glider undan slagen så enkelt att det inte ens ser farligt ut, och dessutom får det motståndaren att se otroligt löjlig ut. Dessutom var han otroligt stark, och hade en otrolig fart och frenesi i sin boxning, vilket ledde till att när motståndaren började bli uttröttad satte han bara in en till växel och, ja, köttade.
Den andra saken är hans mod, och hans tro på sina egna värderingar. Att han vägrade åka och kriga i Vietnam med motiveringen; I ain't got no quarrel with the Vietcong. No Vietcong ever called me Nigger, trots att han visste att det troligtvis skulle ge honom ett fängelsestraff, och att han skulle bli avstängd från boxningen och fråntagen världsmästartiteln. Det, om något är en förebild.
Att Ali dessutom var otroligt rapp i käften är bara ett, om än mycket stort, plus.
"When i quit boxing the game died... didn't it die?"
Hell yes.
11. Alexei Kovalev
10. Zinedine Zidane
9. Henrik Zetterberg
8. Wayne Gretzky
7. Muhammad Ali
10. Zinedine Zidane
9. Henrik Zetterberg
8. Wayne Gretzky
7. Muhammad Ali
Det finns så sjukt mycket att skriva om Muhammad Ali att jag inte vet vart jag ska börja. Han är ju, till att börja med, obestridligt den bästa boxaren genom tiderna, dessutom under den tiden som kallas tungviktsboxningens gyllene era. Det finns ingen boxare i världen som har ett positivt fight record mot Ali. Frazier, som många skulle påstå är den näst bästa genom tiderna har 1-2 i matcher. Sonny Liston 0-2. Floyd Patterson 0-2. Den med bäst record mot Ali är faktiskt Leon Spinks, som har 1-1 i matcher mot Ali som under deras två möten var 35 och 36 år gammal, medan Spinks var 24. Ali har ett sammanlagt fight record på 56 vinster (37 knockouts/19 domslut) och 5 förluster (4 domslut och 1 uppgiven). Det betyder att Muhammad Ali aldrig, under hela sin professionella karriär, som pågick i tjugo år, blev knockad under en match. Och till skillnad från vissa andra fighters (that's right Klitschko, Valuev, Tyson, jag tittar på er) tog Ali sällan en match för att den var enkel, utan han tog matcher mot värdiga motståndare som, i alla fall på pappret, skulle ha en chans. Tyvärr (för Sonny Liston i det här fallet) var så oftast inte fallet.
Knockouten på Sonny Liston i returmatchen är och förblir ett av de mest kontroversiella ögonblicken i boxningshistorien. Vissa påstår att Sonny Liston hade blivit hotad av Nation of Islam, och därför valde att lägga sig i matchen. Andra påstår att han bara tog matchen för att han behövde pengarna, och inte var i toppform, och därför valde att inte resa sig. Liston själv påstår att han inte vågade resa sig upp för att domaren inte hade fört Ali till neutral ringhörna, vilket jag anser som mindre troligt. Jag, som i vanliga fall är mycket konspiratorisk, tror inte på någon av dessa teorier.
Vad som, förutom hans meriter, gör honom till en favorit hos mig, är främst två saker.
Den första är hans stil i ringen. Wow. Helt otroligt vad vackert han boxas. Dels är det hans snabbhet som gör det. Han glider undan slagen så enkelt att det inte ens ser farligt ut, och dessutom får det motståndaren att se otroligt löjlig ut. Dessutom var han otroligt stark, och hade en otrolig fart och frenesi i sin boxning, vilket ledde till att när motståndaren började bli uttröttad satte han bara in en till växel och, ja, köttade.
Den andra saken är hans mod, och hans tro på sina egna värderingar. Att han vägrade åka och kriga i Vietnam med motiveringen; I ain't got no quarrel with the Vietcong. No Vietcong ever called me Nigger, trots att han visste att det troligtvis skulle ge honom ett fängelsestraff, och att han skulle bli avstängd från boxningen och fråntagen världsmästartiteln. Det, om något är en förebild.
Att Ali dessutom var otroligt rapp i käften är bara ett, om än mycket stort, plus.
"When i quit boxing the game died... didn't it die?"
Hell yes.
Åbondes topp 11 innan '11 - del 4
Nu när jag ligger under mitt täcke och ändå håller på att frysa ihjäl tänkte jag att jag skulle presentera min åttondeplats på listan. The great one. Say no more.
Har sett hela den där matchen en gång, och det var ju ingen dålig match om man säger så. Löjligt många bra spelare, och löjligt mycket känslor. Ryser lite varje gång jag ser det där målet, bara för att jag vet hur stort det är.
11. Alexei Kovalev
10. Zinedine Zidane
9. Henrik Zetterberg
8. Wayne Gretzky
10. Zinedine Zidane
9. Henrik Zetterberg
8. Wayne Gretzky
Egentligen behöver väl inte så mycket sägas. Har ju aldrig sett honom spela live, men egentligen räcker det med att se klipp av honom för att förstå hans storhet. Han har ALLA NHL-rekord som egentligen betyder något. Han gjorde 50 mål på 39 matcher. Bara det är bevis nog på hans storhet. Han är en kanadensisk ikon utan dess like. Och för att göra sakerna ännu bättre, så var han inblandad i målet som är ett av de största i kanadensisk idrottshistoria, antagligen tillsammans med Hendersons mål 1972 och Crosbys 2010. Kanada-Sovjet 6-5, Canada Cup 1987.
Har sett hela den där matchen en gång, och det var ju ingen dålig match om man säger så. Löjligt många bra spelare, och löjligt mycket känslor. Ryser lite varje gång jag ser det där målet, bara för att jag vet hur stort det är.
ÅÅÅÅÅÅÅ EEEEEEH EEEOOOO PETTER!
PETTER PETTER ANDERSSON, ANDERSSON, ANDERSSON, PETTER PETTER ANDERSSON, ANDERSSON, ANDERSSON!
Äntligen är han tillbaka, jag förstår inte att man kan ha så maximal otur att dra på sig en skada i knät, vara borta ett år, komma tillbaks, och dra upp samma skada igen första matchen. Och allt det när han äntligen har blivit utlandsproffs. Nej, den här talangen förtjänar mycket mer, och jag hoppas verkligen inte det är för sent för hans skull.
Nu har han lirat en match igen, och hängde en balja!
Sen vore det också väldigt trevligt om han kunde spela några matcher så Hammarby får betalt för han... eftersom källor säger att vi inte i närheten har fått de pengarna vi sålde han för.
Vilket för mig osmakligt in på Hammarbys kontrakt skrivare. Jag tror inte det finns större muppar i fotbolls Sverige (jo, typ hela svenska fotbolls förbundet, disciplinnämnden, malmöfans, sportbladet, blåvit, aik, djurgårn... voyne voyne... jag nämner inte ens alla... Styrelsen är också muppar....)
Fan jag hade ju tänkt att göra ett glatt inlägg om Petter, men jag antar att det är en omöjlighet att vara överdrivet lycklig när man pratar om kontrakt och pengar när det gäller Bajen...
Forza!
*Hmm... man skulle kunna tro det är Anders jag skriver om i början av inlägget...
Åbondes topp 11 innan '11 - del 3
Mitt i fredagskvällens lugn bryter Anka på planka-bloggen in med Breaking News. Det är tydligen dags för plats nummer nio på Åbondes topplista!? Platsen går till en idrottare som inte ens får hälften av den uppskattningen han borde få här hemma i Sverige.
Henrik Zetterberg är Sveriges bästa ishockeyspelare just nu. Sedin, Bäckström, vad de nu heter, kan dra åt skogen. Visst är de bra, men Zetterberg har något mer. När såväl Sedinarna som Bäckström spelar i lag med enorm offensiv slagsida, och på köpet spelar i lagens mest offensiva kedjor, spelar Henrik Zetterberg i ett Red Wings som är lika bra framåt som bakåt. Och vad som skiljer honom från Bäckis och Sedinarna, är att han tar ett defensivt jobb som de inte ens är i närheten av. Sätt Zäta bredvid Ovechkin i Bäckströms roll och jag är övertygad om att han skulle nå över 100 poäng direkt. Se själva så förstår ni vad jag menar
Men Zetterberg verkar leva efter den gamla devisen offense win games, defense win championships. Han gör det defensiva arbetet bättre än de flesta andra i ligan. Trots att han har potential att år in och år ut ligga i toppen av poängligan. Det är respekt. Och det finns bevis på att han lyckas med det han gör också. 2008 vann han Conn Smythe Trophy som mest värdefulla spelare i slutspelet efter att totalt ha raderat ut såväl Crosby som Malkin från finalserien. Och samma sak gjorde han 2009. Det spelade ingen roll vem han mötte, han gav dem inte en millimeter. Det hela gjorde Crosby minst sagt frustrerad.
Och Malkin blev ju inte mindre irriterad, om man säger så.
Bara att kunna få Sidney Crosby sådär irriterad gör ju någon till en liten hjälte i min bok. Att han sedan sätter laget före jaget alla dagar i veckan gör ju inte direkt honom sämre. Det är ju inte en slump att han är med i triple gold club, om man säger så. Zetterberg är verkligen en man av de stora matcherna.
Lägg sedan till skridskoåkning så vacker att man nästan blir tårögd, och ett sjukt mäktigt slutspelsskägg, så har ni niondeplatsen på listan spikad.
11. Alexei Kovalev
10. Zinedine Zidane
9. Henrik Zetterberg
10. Zinedine Zidane
9. Henrik Zetterberg
Henrik Zetterberg är Sveriges bästa ishockeyspelare just nu. Sedin, Bäckström, vad de nu heter, kan dra åt skogen. Visst är de bra, men Zetterberg har något mer. När såväl Sedinarna som Bäckström spelar i lag med enorm offensiv slagsida, och på köpet spelar i lagens mest offensiva kedjor, spelar Henrik Zetterberg i ett Red Wings som är lika bra framåt som bakåt. Och vad som skiljer honom från Bäckis och Sedinarna, är att han tar ett defensivt jobb som de inte ens är i närheten av. Sätt Zäta bredvid Ovechkin i Bäckströms roll och jag är övertygad om att han skulle nå över 100 poäng direkt. Se själva så förstår ni vad jag menar
Men Zetterberg verkar leva efter den gamla devisen offense win games, defense win championships. Han gör det defensiva arbetet bättre än de flesta andra i ligan. Trots att han har potential att år in och år ut ligga i toppen av poängligan. Det är respekt. Och det finns bevis på att han lyckas med det han gör också. 2008 vann han Conn Smythe Trophy som mest värdefulla spelare i slutspelet efter att totalt ha raderat ut såväl Crosby som Malkin från finalserien. Och samma sak gjorde han 2009. Det spelade ingen roll vem han mötte, han gav dem inte en millimeter. Det hela gjorde Crosby minst sagt frustrerad.
Och Malkin blev ju inte mindre irriterad, om man säger så.
Bara att kunna få Sidney Crosby sådär irriterad gör ju någon till en liten hjälte i min bok. Att han sedan sätter laget före jaget alla dagar i veckan gör ju inte direkt honom sämre. Det är ju inte en slump att han är med i triple gold club, om man säger så. Zetterberg är verkligen en man av de stora matcherna.
Lägg sedan till skridskoåkning så vacker att man nästan blir tårögd, och ett sjukt mäktigt slutspelsskägg, så har ni niondeplatsen på listan spikad.
"You have to credit Hank for that. He brings it both ways every game. The way he's committed to the defensive end can frustrate you; I know from having played against him in the past. It's tough. If he was ever given the green light to be an offensive player, he'd have 120 points a year." - Todd Bertuzzi om Henrik Zetterberg.
ÄN GÅR DET VÅGOR, PÅ HAMMARBY SJÖ-Ö-Ö-Ö-Ö-Ö!
Nu är det alltså klart att Tomten ska pryda Bajens sässongskort nästa år, vilket för mig kändes väldigt givet. Året i superettan har inte varit särskilt präglad utav vackert fotbollspel, och to be honest så har näst intill alla underpresterat. Det superettan varit präglad av är en supporterkultur som är värd att hyllas till skyarna, med ett otroligt stort borta stöd och ett konstant sjungande under alla matcher. Tomten dog nu för två år sedan och förtjänar givetvis att hyllas!
Därav tycker jag Tomten är ett givet val till att få pryda våra sässongskort. Eftersom han är den idiala Hammarbyaren och är en av de största legenderna inom Hammarby. Att han nu hyllas efter hans död tror jag ger han tårar när han sitter och tittar ner på söderstadion från molnen (om nu gud finns och allt tjafs, ni fattar..).
Ett vackert klipp från 21 oktober 2001 Tomtens dag då Hammarby spikade sitt SM-Guld!
Vila i frid!
Åbondes topp 11 innan '11 - del 2
När jag sitter hemma hos Fia i min ensamhet känner jag att det är dags att publicera den andra delen i min topplista. Plats nummer tio går till en gentleman som trots en tveksam avslutning på karriären, för alltid kommer att räknas som en av de största.
Zinedine Zidane har gjort alldeles för många bra mål för att det ska vara möjligt att visa upp ens en bråkdel av dem i ett enda blogginlägg. Men minns att han chippade in en straff via ribban i en VM-final. Minns att han, trots avsaknad av lika lysande teknik som t.ex. Messi och Ronaldinho kunde finta upp vilken försvarare som helst upp till korvkön, och innan försvararen hade förstått vad som hände hade han redan fått en korv med allt på, trots att han egentligen avskydde senap. Så bra var han.
Zidane var dessutom, tillsammans med den riktiga Ronaldo, min första riktiga idol som liten. Efter VM-finalen 1998, som han på egen hand avgjorde med två nickar, sprang jag omkring på gården i Finland och lekte att jag var Zidane med min plastboll. Noteras bör även att han innan matchen blev tillfrågad om han hade några svagheter, och på det svarade...
"Jag kan inte nicka..."
Riktigt många legender i Frankrike där. Den där matchen är för övrigt den första fotbollsmatchen jag har några egentliga minnen från. Det enda fotbollsminnet jag har innan är någon vag bild av att Brian Laudrup gör mål mot Brasilien i samma VM, och kör sin berömda glida på sidan målgest.
Bara de här två klippen skulle ju göra honom värdig på en sån här lista. Att han dessutom under hela sin karriär, bortsett från ett ögonblick en julidag 2006, uppträdde som en riktig gentleman, och visade sporten från sin främsta sida, gör att han är spikad på min topp 11 lista.
11. Alexei Kovalev
10. Zinedine Zidane
10. Zinedine Zidane
Odiskutabelt en av de främsta fotbollsspelarna genom alla tider. Och dessutom, precis som många av de andra stora, och liksom Alexei Kovalev, en riktig artist. Han fick de svåra passningarna att verka som något som vem som helst hade kunnat göra på sin bakgård. En volley i axelhöjd? Inga problem, bara att smäcka dit den i krysset. Vad sa du? Att det var Champions League-final? Sköt han den med fel fot dessutom? Och det såg fortfarande lika enkelt ut? Visst är det så. Det är inte enkelt. Det är Zidane.
Zinedine Zidane har gjort alldeles för många bra mål för att det ska vara möjligt att visa upp ens en bråkdel av dem i ett enda blogginlägg. Men minns att han chippade in en straff via ribban i en VM-final. Minns att han, trots avsaknad av lika lysande teknik som t.ex. Messi och Ronaldinho kunde finta upp vilken försvarare som helst upp till korvkön, och innan försvararen hade förstått vad som hände hade han redan fått en korv med allt på, trots att han egentligen avskydde senap. Så bra var han.
Zidane var dessutom, tillsammans med den riktiga Ronaldo, min första riktiga idol som liten. Efter VM-finalen 1998, som han på egen hand avgjorde med två nickar, sprang jag omkring på gården i Finland och lekte att jag var Zidane med min plastboll. Noteras bör även att han innan matchen blev tillfrågad om han hade några svagheter, och på det svarade...
"Jag kan inte nicka..."
Riktigt många legender i Frankrike där. Den där matchen är för övrigt den första fotbollsmatchen jag har några egentliga minnen från. Det enda fotbollsminnet jag har innan är någon vag bild av att Brian Laudrup gör mål mot Brasilien i samma VM, och kör sin berömda glida på sidan målgest.
Bara de här två klippen skulle ju göra honom värdig på en sån här lista. Att han dessutom under hela sin karriär, bortsett från ett ögonblick en julidag 2006, uppträdde som en riktig gentleman, och visade sporten från sin främsta sida, gör att han är spikad på min topp 11 lista.
Åbondes topp 11 innan '11 - del 8
Känner att det har gått lite för länge sen listan har uppdaterats nu, så slänger in ett inlägg här istället för att plugga. Fyra på listan är min kandidat till Sveriges bästa hockeyspelare genom tiderna, och en idrottare som för alltid kommer att vara en förebild för mig.
11. Alexei Kovalev
10. Zinedine Zidane
9. Henrik Zetterberg
8. Wayne Gretzky
7. Muhammad Ali
6. Aaron Rodgers
5. Björn Ferry
4. Peter Forsberg
Ingen sommar utan reggae sjunger ju Markoolio, och på samma sätt skulle jag kunna sjunga ingen vinter utan comebackförsök för Foppa.
Men vad gör väl det. Precis på samma sätt som reggae förgyller sommaren, så vill i alla fall jag ha ett nytt comebackförsök av Foppa varje vinter. Det gör mig helt enkelt glad. Att Peter Forsberg skulle behöva lägga av tack vare en skadad fot, är inte okej i mina ögon. Peter Forsberg, en av mina idoler som liten, ska lägga av på sina villkor, när han vill. Och inte för att folk börjar tröttna på att läsa om honom.
Så.
Då var vi väl klara med det. Nu till det roliga. Anledningen till att jag gillar Peter Forsberg är att han har allt. Precis allting. Han kan dribbla av vem som helst, när som helst, och han kan sänka vem som helst med en stenhård tackling. Dessutom är han en sjuk vinnarskalle, vilket är något som jag håller högt. Det märks både i hans spel, och utanför planen. För vem kan väl glömma ett klassiskt klipp som detta(med ett litet extra reportage på köpet)?
Peter Forsberg har vunnit allt som går att vinna (förutom ett sketet SM-guld), säkerligen till stor del tack vare den enorma vinnarskallen han besitter. En sån vinnarskalle, i kombination med sylvassa egenskaper, kunde många gånger under toppen av hans karriär göra honom närmast ostoppbar. Jag minns (med viss bitterhet) hur Foppa tog pucken bakom eget mål i VM-kvartsfinalen mot Finland 2003, för att sedan trampa upp pucken i anfallszon, runt målet innan han slog en perfekt passning som ledde till 5-5. Helt otroligt.
Peter Forsberg är definitivt en av de bästa spelarna som någonsin har spelat i NHL. Det faktum att han gjorde så många poäng som han gjorde, under den eran i NHL:s historia då det gjordes minst mål per match, är helt otroligt. Om man ska bortse från statistiken helt och hållet, och bara se på spelares förmåga, så vill jag definitivt påstå att Peter Forsberg är en av de bästa ishockeyspelarna genom tiderna. Tyvärr för Peters statistik spelade han under den eran när målvakterna fick ha hur stora skydd som helst, samtidigt som backarna fick göra nästan vad som helst för att stoppa en forward. Men hans förmåga finns det inga tvivel alls om. Kolla bara. Passningarna, skotten, skridskoåkningen, finterna, de defensiva tacklingarna, de offensiva tacklingarna... äh förresten, kolla bara allting. Slurp.
Om ni läser det här utan att ha kollat på filmen först, har ni gjort fel. Ni missar en legend in action. Gör om, gör rätt.
Tack.
Thousand needles seem like nothing after tonight
Efter jobbet igår knakade det till i min vänster armbågsled. rätt rejält. Varför har jag ingen aning, men smärtan steg gradvis under dagen och allt slutade med att jag fick panika hem från jobbet, öppna medicin skåpet och trycka i mig medicin, eller ja, så enkelt brukar det vara. Jag börjar med att sticka mig och får trockla runt i handen i säkert en 30-40 sekunder innan jag kom in i venen.
So far är allting bra, men tre timmar senare måste jag ta sprutor igen. Det började med tre stick i den armen jag hade ont i, sen var alla kärl i den handen spräckta. Och eftersom jag var illa tvungen till att ta medicin så vart jag tvungen att använda mig av vänsterarmen som jag har höga smärtor i. Det slutade med fyra stick och fortfarande kom jag inte in, jag fick ringa mamma och hon stressade hem från jobbet. För henne tog det ytterligare tre stick innan det kom någon retur.
Jag stack mig själv alltså åtta gånger igår och mamma tre, elva totalt..
Rekordet är dock tretton, och då var det sjuksköterskor som stack...
Ångesten steg väldigt högt under den här tiden, eftersom armbågsledsblödningar brukar resultera i att jag inte får någon sömn under en till tre dagar och extrema smärtor. Varför? Jo, eftersom det finns ett smärtcentra i axeln som gör att jag måste ha axeln i rätt position för att det inte ska göra hundra gånger mer ont. Detta betyder att jag måste sitta upp tills i princip blödningen är över, och varje gång jag faller ihop av trötthet så börjar värkarna igen och jag måste sätta mig upp.
Hur som helst lyckades jag stoppa blödningen innan den eskalerade till allt för hög smärta, och de smärtstillande jag tog hjälpte oerhört mycket. Det enda nöje jag ser i att trycka i mig citadon och morfin samtidigt är inte ruset, utan känslan av att smärtan försvinner helt. Finns nog inte många sköna känslor som kan mätas med den här. Att äntligen kunna lägga sig ner och veta att egentligen har man hur jäkla ont som helst, fast ändå inte känna någon smärta, är nästan obeskrivligt hur man känner sig.
Det mest skrämmande av att ta höga doser smärtstillande är nästan hur man blir, när jag har extrem ont och inte morfinet tar särskilt bra så blir man nästan apatisk, och man tror att man gör saker man inte gör. Jag minns senaste gången jag hade ont i armen och klockan var runt 7 på morgonen. Med tre timmars sömn den natten, plus smärtsillandet jag tagit så var jag inte särskilt klar i huvudet. Jag minns hur jag tänkte att jag ville ändra kanal på TVn, och då höll jag i fjärrkontrollen, så klickade jag på knappen, och i en minuts tid var jag helt säker på att jag hade bytt kanal, vilket visade sig att jag inte hade gjort, även fast jag var helt säker.
Inatt så hade jag också en skum tanke, det kändes verkligen som att jag hade ett salladsblad som jag inte bitit sönder mellan tänderna. Jag vart tvungen att känna efter flertalet gånger om det verkligen inte låg ett stort salladsblad där, vilket det inte gjorde.
Hum hum.. skumt hur som helst!
Åbondes topp 11 innan '11
Det är alltså namnet på listan över mina elva favoritidrottare, som ska läggas upp på bloggen under den sista månaden innan 2011 börjar (därav namnet för er sinnessvaga). Det var egentligen meningen att bli en topp tio, men det fanns helt enkelt inte möjlighet att peta någon av de elva jag nu har på min lista. Så here we go.
Det här var alltså mannen som jag inte under några omständigheter kunde tänka mig att peta från min lista. Alexei Kovalev. Varför? Han är L'Artiste.
Han är en riktig artist, ända ut i fingerspetsarna. Som en sann artist är hans arbetsmoral sådär. Många kvällar glider han bara omkring utan att egentligen uträtta något. Sen helt plötsligt slår blixten ner, eller det är vad målvakten tror har hänt när Alex har smällt upp sin patenterade handledare i första krysset. När han spelar på topp tillhör han definitivt de fem bästa hockeyspelarna i världen, idiotförklara mig om ni vill, det är min åsikt. För när han verkligen vill, då gör han saker som dessa. Ren magi.
Om ni nu orkade kolla på filmen, vilket jag verkligen hoppas, då det är en fantastiskt bra film, så såg ni att Alexei Kovalev är en mästare på att få världens svåraste sport att verka som världens enklaste. Vadå åka skridskor och hålla koll på en puck med en klubba samtidigt som du riskerar att bli skickad i en ambulans av Al MacInnis? Nä, Kovalev petar pucken mellan benen på MacInnis och åker runt honom, för att sedan smälla upp ett handledsskott. Vart? Första krysset. Som alltid.
Med vad som verkar vara noll ansträngning gör han de mest fantastiska saker. Som när han vänder in och ut på Zdeno Chara och sen bara sätter pucken i bortre. Svårt? Nä. Inte om man är L'Artiste.
Att han dessutom avgjorde match 2 mot Bruins 2008 i övertid, ett mål som är ett av mina bästa sportminnen, hur konstigt det än må låta, gör att det är omöjligt att peta honom från min topplista.
Kovalev fires... SCORES! Kovalev has won the game, on that BULLET SHOT!
Ingen är som L'Artiste.
11. Alexei Kovalev
Det här var alltså mannen som jag inte under några omständigheter kunde tänka mig att peta från min lista. Alexei Kovalev. Varför? Han är L'Artiste.
Han är en riktig artist, ända ut i fingerspetsarna. Som en sann artist är hans arbetsmoral sådär. Många kvällar glider han bara omkring utan att egentligen uträtta något. Sen helt plötsligt slår blixten ner, eller det är vad målvakten tror har hänt när Alex har smällt upp sin patenterade handledare i första krysset. När han spelar på topp tillhör han definitivt de fem bästa hockeyspelarna i världen, idiotförklara mig om ni vill, det är min åsikt. För när han verkligen vill, då gör han saker som dessa. Ren magi.
Om ni nu orkade kolla på filmen, vilket jag verkligen hoppas, då det är en fantastiskt bra film, så såg ni att Alexei Kovalev är en mästare på att få världens svåraste sport att verka som världens enklaste. Vadå åka skridskor och hålla koll på en puck med en klubba samtidigt som du riskerar att bli skickad i en ambulans av Al MacInnis? Nä, Kovalev petar pucken mellan benen på MacInnis och åker runt honom, för att sedan smälla upp ett handledsskott. Vart? Första krysset. Som alltid.
Med vad som verkar vara noll ansträngning gör han de mest fantastiska saker. Som när han vänder in och ut på Zdeno Chara och sen bara sätter pucken i bortre. Svårt? Nä. Inte om man är L'Artiste.
Att han dessutom avgjorde match 2 mot Bruins 2008 i övertid, ett mål som är ett av mina bästa sportminnen, hur konstigt det än må låta, gör att det är omöjligt att peta honom från min topplista.
Kovalev fires... SCORES! Kovalev has won the game, on that BULLET SHOT!
Ingen är som L'Artiste.
Ser bra ut Nilson! En fin radda silvermedaljer du har där!
Såhär i min ofrivilliga sömnlöshet tänkte jag att jag kan slänga in ett litet blogginlägg. Och vad skulle vara bättre än att ta upp den tråd jag lämnade öppen i mitt förra inlägg, och till allas förtjusning lovade att återkomma till. Mina tre svenska hockeyspelare jag hatar.
Den första var ju, som tydligt märktes igår, Nils Ekman. Nisse hatar jag, om det inte framgick, för att han tror sig vara en hård spelare, när han i själva verket bara är en feg och ful spelare som aldrig någonsin har stått för det han har gjort. Cheapshots är hans främsta kvalitet, något vi kan se i följande klipp när han väljer att slänga iväg ett par uppercuts mot en motståndare som är involverad i en fight med en annan spelare samtidigt som domaren försöker bryta, när Chris Pronger kommer in med en ilska som bara... ja, faktiskt bara Chris Pronger besitter.
Den andra spelaren (jag tar dom i turordning) är Marcus Nilson. Varför? Han snackar och snackar och snackar och är osympatisk som få. Han snackar helt enkelt som att han vore en världsstjärna, en person som alla borde ha respekt för. Men vad har han egentligen åstadkommit? Absolut ingenting. Ingenting alls. Under hans bästa NHL-säsong lyckades han skrapa ihop en diger summan av 36 poäng, och sammanlagt har han under 521 NHL-matcher lyckats skrapa ihop så lite som 168 poäng. Dessutom har han, såvitt jag vet aldrig vunnit en titel under sin seniorkarriär. That's right, ALDRIG. Hans career highlights på http://eliteprospects.com/player.php?player=728 innehåller ingenting annat än en hop av silver och bronsmedaljer. Men, varför sitter jag egentligen och skriver det här, när Jonathan Hedström säger det lika bra som mig, med mycket färre ord?
Fan har du gjort då, Nilson?
Och den tredje spelaren är ju då Kristian Huselius. Varför? Jag vet inte. Här har jag konstigt nog ingen förklaring. Men även här tycker jag att han ger ett rätt osympatiskt intryck, fast det kanske bara är jag. Att han våldtog en brud tillsammans med Andreas Lilja och Henrik Tallinder stärkte ju inte direkt hans aktier hos mig, även fast det nu inte var någon våldtäkt tydligen. Men det är egentligen ännu värre, eftersom det innebär att han frivilligt delade en brud med två snubbar. Förutom det, var han ständigt hypad som årtusendets supertalang, men inte fan har han lyckats med något egentligen. De senaste åren har han visserligen lyckats peta in rätt mycket poäng i NHL, så kanske är det dags att ompröva mina åsikter. Bara för att fullfölja traditionen, och peka lite på min poäng, så måste jag sätta in en film här också. Om inte annat, kolla på den för att se Peter Jihdes frisyr anno 1996. Den är helt enkelt fantastisk.
Vad ska man säga. Jag kan egentligen skriva hela natten om idrottsmän jag hatar, såsom Brett Favre (retiring, playing, retiring, playing, retiring, playing, we got it now!), Sidney Crosby (or was it Cindy Crybaby?), Cristiano Ronaldo (finns bara en Ronaldo, och han är tjock och föredrar att stå upp), och många fler. Eller för den delen om idrottare jag älskar. Kanske är dags för en serie inlägg. Åbondes topp tio hot's and not's?
Den första var ju, som tydligt märktes igår, Nils Ekman. Nisse hatar jag, om det inte framgick, för att han tror sig vara en hård spelare, när han i själva verket bara är en feg och ful spelare som aldrig någonsin har stått för det han har gjort. Cheapshots är hans främsta kvalitet, något vi kan se i följande klipp när han väljer att slänga iväg ett par uppercuts mot en motståndare som är involverad i en fight med en annan spelare samtidigt som domaren försöker bryta, när Chris Pronger kommer in med en ilska som bara... ja, faktiskt bara Chris Pronger besitter.
Den andra spelaren (jag tar dom i turordning) är Marcus Nilson. Varför? Han snackar och snackar och snackar och är osympatisk som få. Han snackar helt enkelt som att han vore en världsstjärna, en person som alla borde ha respekt för. Men vad har han egentligen åstadkommit? Absolut ingenting. Ingenting alls. Under hans bästa NHL-säsong lyckades han skrapa ihop en diger summan av 36 poäng, och sammanlagt har han under 521 NHL-matcher lyckats skrapa ihop så lite som 168 poäng. Dessutom har han, såvitt jag vet aldrig vunnit en titel under sin seniorkarriär. That's right, ALDRIG. Hans career highlights på http://eliteprospects.com/player.php?player=728 innehåller ingenting annat än en hop av silver och bronsmedaljer. Men, varför sitter jag egentligen och skriver det här, när Jonathan Hedström säger det lika bra som mig, med mycket färre ord?
Fan har du gjort då, Nilson?
Och den tredje spelaren är ju då Kristian Huselius. Varför? Jag vet inte. Här har jag konstigt nog ingen förklaring. Men även här tycker jag att han ger ett rätt osympatiskt intryck, fast det kanske bara är jag. Att han våldtog en brud tillsammans med Andreas Lilja och Henrik Tallinder stärkte ju inte direkt hans aktier hos mig, även fast det nu inte var någon våldtäkt tydligen. Men det är egentligen ännu värre, eftersom det innebär att han frivilligt delade en brud med två snubbar. Förutom det, var han ständigt hypad som årtusendets supertalang, men inte fan har han lyckats med något egentligen. De senaste åren har han visserligen lyckats peta in rätt mycket poäng i NHL, så kanske är det dags att ompröva mina åsikter. Bara för att fullfölja traditionen, och peka lite på min poäng, så måste jag sätta in en film här också. Om inte annat, kolla på den för att se Peter Jihdes frisyr anno 1996. Den är helt enkelt fantastisk.
Vad ska man säga. Jag kan egentligen skriva hela natten om idrottsmän jag hatar, såsom Brett Favre (retiring, playing, retiring, playing, retiring, playing, we got it now!), Sidney Crosby (or was it Cindy Crybaby?), Cristiano Ronaldo (finns bara en Ronaldo, och han är tjock och föredrar att stå upp), och många fler. Eller för den delen om idrottare jag älskar. Kanske är dags för en serie inlägg. Åbondes topp tio hot's and not's?
Rubriker är överskattade.
Sitter på kvällskvisten och funderar lite, dagen innan operation. Väntar på att klockan ska gå så jag kan äta min andra middag utan att dö av hunger imorgon. Tankar som flyger runt såhär dagen innan operation när man ska bli nersövd å grejer?
Det är fan på tiden.
Har varit riktigt trött på mitt vänstra knä bra länge nu. Man kan ju ställa sig frågan varför mitt knä inte samarbetar?
Hade jag haft svaret på det så hade jag med största sannolikhet inte skrivit det här inlägget.
Jag vill bara ha operationen avklarad och att de får fram något vettigt resultat av det, vetskapen om att jag har broskskador säger mig inte så mycket, det är mest bra segt då jag inte vet hur man rehabiliterar bort dessa, förhoppningsvis så tar läkaren bort allting, men sen är det ju den där jävla lårmuskeln som inte existerar längre. Det skapar också en del problem, men planen är att komma tillbaka och bli starkare än någonsin, verkar ju helt onödigt att kämpa sig tillbaka annars.
05.30 är det uppstigning imorgon och jag ser fram emot vad som förhoppningsvis ska bli ett bra resultat av operationen så jag kan åka hem därifrån med ett leende på läpparna.
Väl mött!
Que sera sera, vi håller på AIK!
Det är fan på tiden.
Har varit riktigt trött på mitt vänstra knä bra länge nu. Man kan ju ställa sig frågan varför mitt knä inte samarbetar?
Hade jag haft svaret på det så hade jag med största sannolikhet inte skrivit det här inlägget.
Jag vill bara ha operationen avklarad och att de får fram något vettigt resultat av det, vetskapen om att jag har broskskador säger mig inte så mycket, det är mest bra segt då jag inte vet hur man rehabiliterar bort dessa, förhoppningsvis så tar läkaren bort allting, men sen är det ju den där jävla lårmuskeln som inte existerar längre. Det skapar också en del problem, men planen är att komma tillbaka och bli starkare än någonsin, verkar ju helt onödigt att kämpa sig tillbaka annars.
05.30 är det uppstigning imorgon och jag ser fram emot vad som förhoppningsvis ska bli ett bra resultat av operationen så jag kan åka hem därifrån med ett leende på läpparna.
Väl mött!
Que sera sera, vi håller på AIK!
