Åbondes topp 11 innan '11 - del 2

När jag sitter hemma hos Fia i min ensamhet känner jag att det är dags att publicera den andra delen i min topplista. Plats nummer tio går till en gentleman som trots en tveksam avslutning på karriären, för alltid kommer att räknas som en av de största.



11. Alexei Kovalev
10. Zinedine Zidane



Odiskutabelt en av de främsta fotbollsspelarna genom alla tider. Och dessutom, precis som många av de andra stora, och liksom Alexei Kovalev, en riktig artist. Han fick de svåra passningarna att verka som något som vem som helst hade kunnat göra på sin bakgård. En volley i axelhöjd? Inga problem, bara att smäcka dit den i krysset. Vad sa du? Att det var Champions League-final? Sköt han den med fel fot dessutom? Och det såg fortfarande lika enkelt ut? Visst är det så. Det är inte enkelt. Det är Zidane.



Zinedine Zidane har gjort alldeles för många bra mål för att det ska vara möjligt att visa upp ens en bråkdel av dem i ett enda blogginlägg. Men minns att han chippade in en straff via ribban i en VM-final. Minns att han, trots avsaknad av lika lysande teknik som t.ex. Messi och Ronaldinho kunde finta upp vilken försvarare som helst upp till korvkön, och innan försvararen hade förstått vad som hände hade han redan fått en korv med allt på, trots att han egentligen avskydde senap. Så bra var han.

Zidane var dessutom, tillsammans med den riktiga Ronaldo, min första riktiga idol som liten. Efter VM-finalen 1998, som han på egen hand avgjorde med två nickar, sprang jag omkring på gården i Finland och lekte att jag var Zidane med min plastboll. Noteras bör även att han innan matchen blev tillfrågad om han hade några svagheter, och på det svarade...

"Jag kan inte nicka..."



Riktigt många legender i Frankrike där. Den där matchen är för övrigt den första fotbollsmatchen jag har några egentliga minnen från. Det enda fotbollsminnet jag har innan är någon vag bild av att Brian Laudrup gör mål mot Brasilien i samma VM, och kör sin berömda glida på sidan målgest.

Bara de här två klippen skulle ju göra honom värdig på en sån här lista. Att han dessutom under hela sin karriär, bortsett från ett ögonblick en julidag 2006, uppträdde som en riktig gentleman, och visade sporten från sin främsta sida, gör att han är spikad på min topp 11 lista.

Kommentarer
Postat av: Kalle

ZIZOOOOUUUUUUUUUU

2010-12-03 @ 16:41:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0