Sitter på kvällskvisten och funderar lite, dagen innan operation. Väntar på att klockan ska gå så jag kan äta min andra middag utan att dö av hunger imorgon. Tankar som flyger runt såhär dagen innan operation när man ska bli nersövd å grejer?

Det är fan på tiden.

Har varit riktigt trött på mitt vänstra knä bra länge nu. Man kan ju ställa sig frågan varför mitt knä inte samarbetar?
Hade jag haft svaret på det så hade jag med största sannolikhet inte skrivit det här inlägget.

Jag vill bara ha operationen avklarad och att de får fram något vettigt resultat av det, vetskapen om att jag har broskskador säger mig inte så mycket, det är mest bra segt då jag inte vet hur man rehabiliterar bort dessa, förhoppningsvis så tar läkaren bort allting, men sen är det ju den där jävla lårmuskeln som inte existerar längre. Det skapar också en del problem, men planen är att komma tillbaka och bli starkare än någonsin, verkar ju helt onödigt att kämpa sig tillbaka annars.

05.30 är det uppstigning imorgon och jag ser fram emot vad som förhoppningsvis ska bli ett bra resultat av operationen så jag kan åka hem därifrån med ett leende på läpparna.

Väl mött!

Que sera sera, vi håller på AIK!