Morsning korsning!

Efter påtryckningar av ett antal personer så kändes det som att det var dags för att blogga.

Vad ska man då blogga om?

Här får man höra att man bloggar för sällan, att det är samma sak hela tiden (vilket för övrigt stämmer) och att man skriver för dåligt helt enkelt.

Med tanke på att jag är den fina fotbollsfantasten här, så tänkte jag att det är väl på tiden att jag drar iväg ett inlägg om just det, fotboll.

Man har sett listor i bloggen av en viss Mr. Åbonde med spelare som blandat och gett under åren.
Men under min livstid så har jag ju som ni vet alltid varit fascinerad av fotboll, och i Italien så har jag ett lag som hjärtat klappar lite extra för, Roma. Jag och Oliver ska för övrigt åka ner till Rom och beskåda den ädla matchen mellan just Roma och deras värsta rivaler, Lazio. Ett Rom-derby av högsta klass. Förhoppningsvis så har Roma fortfarande häng på toppen och inte dalar i tabellen, viktigt för att detta inte ska ske är att Daniele De Rossi håller sig på planen, alltså att han undviker skador och röda kort, vilka han är benägna att ta allt som oftast.

Italien. Jag vet inte hur det kommer sig, det kan varit Champions Leaguefinalen mellan Juventus-Milan som är mitt närmsta minne av den fotbollsspelaren jag nu ska berätta om.

Den mest eleganta försvarsspelaren som någonsin spelat fotboll.

Paolo Maldini.

Mer elegant försvarare går inte att hitta, den här spelaren är helt magnifik, och för mig så är hans agerande på planen det väl kända uttrycket "fotbollsporr".

Paolo Maldini. Mannen, myten, legenden. Att som 16-åring debutera i Milans A-lag är stort. Det är riktigt stort.
Vad som är ännu större är att Maldini under sina år som fotbollsspelare endast representerat EN klubb.
AC Milan. Paolo Maldinis karriär tog slut säsongen 2008/2009. Den sista matchen den här eleganta försvararen spelade var för övrigt mot Roma, där det blev förlust med 2-3 på San Siro. DET var Maldinis 901:a match i klubben, den kärleken för ett lag, den existerar inte längre, det är få spelare som är sina klubbar trogna så pass länge som den här mannen varit. 901 matcher, för en klubb, klubben i hans hjärta.

http://fotboll.expressen.se/nyheter/1.1580786/har-hyllas-maldini-av-motstandarna

Det finns dock två exempel, som jag väljer att nämna i det här med kärlek för sitt lag. De två jag talar om är givetvis Il Capitano och Il Capitano Futuro i Roma. Fransesco Totti och Daniele De Rossi.

När Maldinis karriär tog slut, så kände jag en tomhet, vart jag än läste så stod det helt sagolika saker om den här mannen. Paolo Maldini hade varit med så länge jag kan minnas, han vann bland annat Serie A 7 gånger. Han har vunnit den finaste turneringen som går att vinna för klubblag, Champions League inte mindre än 3 gånger och Europacupen för Mästarlag 2 gånger.


Maldini har sammanlagt gjort över 1 000 tävlingsmatcher för AC Milan och det italienska landslaget.
Paolo Maldini spelade för sitt lag under åren 1984-2009. Hur stort är inte det?
I dagens fotboll så uppmärksammas inte försvarare på samma sätt som de gjorde tidigare, i Italien så ägnar man sig och försvarsspel och hyllar det, medan man i andra länder klagar på att det är tråkigt med försvarsspel.

Ett exempel är senaste matchen Barcelona spelade. Världens bästa spelare, enligt min mening, Lionel Messi tog bollen från ena sidan av straffområdet, och löpte till andra sidan, förbi 4 försvarare för att sedan lägga in bollen i mål. Det hade aldrig hänt i Italien. De som säger att italiensk fotboll är tråkig, de ser det endast ur perspektivet att man vill se många mål. Jag uppskattar däremot bra försvarsspel, och det är precis det Paolo Maldini givit mig under alla dessa år.

Se bara på den här videon:

Må hända att jag kanske inte uttryckt min fulla beundran för Maldini tidigare, men jag ser den här mannen som en Gud. När jag läste allt fantastiskt som stod om honom i tidningarna när han lade av, och såg alla underbara videos som finns med den här mannen, då fick jag ta mig tusan inte bara en tår i ögat, jag fick betydligt fler.

Det som bevisar Paolo Maldinis storhet på ett exemplariskt vis, det är banderollen Milans värsta rivaler, Inter höll upp under sista derbyt Paolo Maldini spelade. Det som står på banderollen får mig att rysa:

”Per 20 anni nostro rivale, ma nella vita sempre leale”. ”I 20 år vår rival, men i livet har du alltid varit en gentleman”.

Det är BARA i Italien det där händer, Milan-Inter. Ett riktigt hatmöte, Milanoderbyt som anses vara den bästa matchen på säsongen i italienska Serie A. Det är helt otroligt stort att få se en sån banderoll hängas upp av sina värsta rivalers fans.

Jag vet inte om jag kan uttrycka min fulla respekt till Paolo Maldini här, så jag tar hjälp av några länkar:

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/kronikorer/bank/article5211194.ab

http://fotboll.expressen.se/Nyheter/1.1580582/birro-jag-ar-inte-ensam-om-att-grata

Jag tycker att alla borde läsa länkarna ovan, till och med ni som inte är intresserade av fotboll.

Paolo Maldini kommer alltid vara en hjälte för mig. En mer respekterad fotbollsspelare går inte att hitta.  Med hans eleganta försvarsspel och sin otroliga kärlek till klubben så kommer han alltid finnas med i min bok när jag rankar mina favoritspelare.

Mina knän har under åren som gått inte alltid varit så samarbetsvilliga. Jag opererade vänstra knät i torsdags, och ville bara visa prov på min skicklighet i ämnet att förstöra mina knän. Bilden är från i somras när jag kraschade med moppen.

Enjoy!



Ser ju faktiskt galet smaskigt ut! Eller?

Hej igen!

När man ser att nästintill alla övriga skribenter i den här bloggen skriver så frekvent, så känner man lite press på sig att faktiskt skriva. Anledningen till att jag inte skriver allt för ofta är att det mest troligt blir helt värdelösa inlägg med helt irrelevant information, vilket varken jag eller ni har någon större nytta av. Att producera massa korta inlägg där det inte står mycket av värde känns alltså extremt onödigt.

Sen är det för att jag är lat.

Men till saken, tänkte uppdatera lite om hur livet leker.
Operationen i torsdags gick bra, inga större problem, och fick ett bra resultat från operationen.

Det som läkarna inte såg på magnetröntgen var detta:

Två lösa benbitar som gjort att knäskålen hoppat ur led ett tag.

Hur man ska reagera på det där, det vet jag inte riktig, tanken äcklar mig en aning, men jag är i alla fall nöjd med att jag fått veta vad problemet är och att jag nu kan gå vidare och inom en snar framtid börja min rehabträning.
Att jag kan gå utan kryckor nu känns som en befrielse, dock ska jag inte överanstränga knät genom att gå längre promenader å massa såna grejer.

I övrigt så ska jag väl tillägga att jag, till skillnad från andra medlemmar i bloggen ska utveckla mitt skrivande och inte bara skriva om sport, utan att jag även ska börja skriva om kläder och lite annat smått och gott.

Hoppas att ni fortsätter läsa denna fantastiska blogg!

Det var väl allt för stunden antar jag.

Hejsvejs

PS. Magnus Forssblad (läkaren som opererade mitt knä) är fotbollslandslagets läkare! Heck yeah!

Sitter på kvällskvisten och funderar lite, dagen innan operation. Väntar på att klockan ska gå så jag kan äta min andra middag utan att dö av hunger imorgon. Tankar som flyger runt såhär dagen innan operation när man ska bli nersövd å grejer?

Det är fan på tiden.

Har varit riktigt trött på mitt vänstra knä bra länge nu. Man kan ju ställa sig frågan varför mitt knä inte samarbetar?
Hade jag haft svaret på det så hade jag med största sannolikhet inte skrivit det här inlägget.

Jag vill bara ha operationen avklarad och att de får fram något vettigt resultat av det, vetskapen om att jag har broskskador säger mig inte så mycket, det är mest bra segt då jag inte vet hur man rehabiliterar bort dessa, förhoppningsvis så tar läkaren bort allting, men sen är det ju den där jävla lårmuskeln som inte existerar längre. Det skapar också en del problem, men planen är att komma tillbaka och bli starkare än någonsin, verkar ju helt onödigt att kämpa sig tillbaka annars.

05.30 är det uppstigning imorgon och jag ser fram emot vad som förhoppningsvis ska bli ett bra resultat av operationen så jag kan åka hem därifrån med ett leende på läpparna.

Väl mött!

Que sera sera, vi håller på AIK!

Hejhej!
Den här bloggen har varit i rullning ett tag, men att producera inlägg är faktiskt inte min starkaste sida, inte någonstans, och kvalité i inläggen verkar ju rätt onödigt.

Att kolla fotboll som neutral kan vara det bästa som finns, och dagens match var ju helt okej.
Barcelona-Real Madrid, kan mycket väl vara världens bästa match.

Pep Guardiola vs José Mourinho. Hjärnornas kamp.

Hur slutade det då?
5-0 Barcelona, total dominans. Vilken jävla utklassning!

Mina damer och herrar, vi fick tidigare ikväll bevittna ren och skär fotbollsporr.

All for now, och mest troligt för en lång tid framöver.