Så det kan gå
Satte mig på bussen i fredags mot haninge centrum för att köpa fifa, nu tänker ni, å nej... ännu ett sportinlägg men neeeeejnejnej nej så fel du har.
På vägen hem så sätter jag mig i en vanlig stol bredvid min rullstol, åker några stationer utan att något händer. Efter ett tag stiger en tjej i 17-18års åldern på bussen med sin lilla hund i famnen, och utan att tänka sig för sätter sig i min rullstol. Jag tittar på henne å säger "Ähh hejj?", hon svarar som om jag vore vem som helst "Halloj!", sedan märker hon att hon satt sig i någon randoms rullstol på bussen och hoppar upp sjukt chockat. Hon säger röd i ansiktet ursäkta och går snabbt längst bak i bussen.
Märklig situation det där..
FRÅN SÖDERMALM!
Man skulle kunna tro att jag är ruggigt besviken efter den här matchen, och på ett sätt är jag lite det, men inte alls så mycket som man kan tro.
Är mer stolt.
Eftersom på Söderstadion igår skapade vi än fest utav dess like som jag tror inte många andra lag i Sverige kan skapa. Jag är så jäkla stolt av att få va en del av den mäktiga supporterskara Bajen har. Ett konstant sjungande långt innan matchen till långt efter matchen, en stående sittplats publik som inte ens satt ner i pausvilan.
Vi stod upp bra mot Sveriges näst bästa lag och följde matchplanen, tycker målet de får är lite representativt för hur Bajen har spelat senaste tre åren. En försvarsmiss som gör att vi tappar hela matchen. Det enda som stack ut lite var att dem inte gjorde ett ända mål på någon av deras 10 (?) hörnor.
Om man ser över hela cupen, ser jag det som en bragd att vi lyckades komma till final, vare sig vi vann eller inte.
Tyvär lär vi inte gå plus nu på den här matchen, i och med de bengaler som tändes. Men jag tror denna match var bra för både Bajen och svenskfotboll. Tror publik intresset för nästa år kan stiga lite efter en sån här supporter insats.
Var inte särskilt mycket klappande igår, den enda förklaringen jag ser är att ALLA höll en bira i en eller båda sina händer!
Vad finns det mer att säga än?
DET ÄR VI SOM ÄR HAMMARBY!
KOM IGEN BAJEN!
Är så jävla nervös nu!
Även fast vi inte har något att förlora så är jag det.
Taggar till inför matchen med klassikern,
De ballar ur, fullständigt!
De talades om en presentation av vi som skriver här, antar att det här är mer än tillräkligt
It is a rough road that leads to the heights of greatness
Jag antar att alla som är inne här kanske inte uppskattar sport lika mycket som vissa andra, men förhoppningsvis kan ni finna nöje i den här situationen,
Ett passande citat,
"Champions aren't made in the gyms. Champions are made from something they have deep inside them -- a desire, a dream, a vision."
Eller i det här fallet, en hand, och ett järngräpp runt bollarna...
"One morning I shot an elephant in my pajamas. How he got into my pajamas I'll never know."
HELLO WORLD!
Är ungefär exakt ett år sen sedan Anders, Oliver, jag själv och Karl startade våra två tvilling bloggar som sedan dog ut på grund av brist på inlägg. Vi tänkte dubbelt så många personer, dubbelt så många inlägg, så nu kör vi. En sammanslagning av dess like där även Christian har hoppat på tåget, vad kan det här bli om inte mer än awesome?
Istället för att fokusera på att presentera varje deltagare i den här bloggen överlåter jag ansvaret till någon annan!
Jag drar igång bloggen med rivstart istället, here goes..
Jag sov naken i natt (haha sjuk start på ett första inlägg men whatever), och kliver upp ur sängen för att ta den rutinmässiga morgonduschen. Jag börjar röra mig mot duschen samtidigt som jag hör värsta motorsågs ljudet utanför fönstret, jag vänder på huvudet och ser chockat att en snubbe sitter i trädet utanför och glor tillbaka lika chockat som jag såg på han. Vilken jävla start på morgonen, vaknade till iaf..
Mor min hade sagt att dem skulle hugga ner ett träd en bit i från oss, men inte fan trodde jag det var de enda trädet med insyn in i mitt rum!?
Alla mornar kan ju inte starta likadant, men i framtiden om jag får välja, så slipper jag gärna nakenögonkontkat med en skogshuggare.
Over and out!
