Våra första tankar var,

Ska vi lämna?

Det här är ingen idé, dem är way to good?

Men som envisa ankor vi är så bestämde vi oss för att go through with it, ta 0-7 förlusten och ändå vara glada över att få äran att få möta världsmästarna.

Matchen startar.

Efter en konstant press mot ankornas mål i tio minuters speltid, med överväldigande chanser åt fel håll, med ett överlägset spel som världsmästarna visar upp, så får Guggisberg tag på pucken och åker på en kontring. Jag minns exakt hur jag åker längs blå i offensiv zon utan att någon förutom en back är i närheten av mig. Jag drar bak klubban för att i ren desperation avlossa ett slagskott innan jag tappar pucken. När klubban är så långt bak det bara går, så drar jag fram spaken i fullfart. PANG. Pucken glider förbi backarna, mot en otäckt målvakt. Tanken slår mig att den här pucken aldrig kommer gå in, ett värdelöst slagskott som inte alls hade den höjden jag hade förväntat mig. Pucken seglar vidare och börjar närma sig den o skymde målvakten. STUDS. TUUUUUUUUUUUUUUUUUT, målsirenen skriker och de röda lamporna bakom mål blinkar för fullt.

Ja mina vänner, Oliver och jag hade lyckats ta ledningen med 1-0 mot världsmästarna.

Matchen fortsätter och det konstanta trycket mot vårt mål verkar aldrig ta slut, men tillslut är första perioden över och vi har lyckats ta ledningen i första perioden, och framför allt lyckats hålla den.

Andra startar och man märker en tydlig irritation bland världsmästarna, Oliver och jag sitter spänt men ack med låga förväntningar. Konversationen löd ungefär såhär,

"Ahh, även om vi leder så har vi alltid tagit ledningen mot världsmästarna på NHL, det tråkiga är att vi kommer släppa in 2-3 baljor snart."

Men ack så fel vi hade.

Tio minuter in i andra kommer jag in på kanten och slår in pucken mot en rusande Oliver. TUUUUUUUUT, målsirenerna skriker ut sitt vrål ytterligare en gång och jublen från skajpen var så höga att det nog hördes hela vägen till Wayne Gretzkys hus. Men någonting är fel, domaren rusar mot målet likt tjuren Ferdinand på julafton. Det är videogranskning, pucken har studsat in på Olivers ena skridsko och domaren är tveksam till att målet ska godkännas.

Vi väntar med spänning på om målet ska bli godkänt eller inte. Domaren vänder sig om. Han pekar på mittzon! 2-0 till kalles Kuk Hockey Club, och ankorna har en två noll ledning mot ett av de bästa lagen i EA Sports Hockey League!

Nervösa som på första skoldagen på en ny skola fortsätter spelet, stämningen var destruktiv hos världsmästarna, nervositeten hos ankorna sprängande. Man kunde ta på stämningen som låg i luften. Andra perioden når sitt slut och den svaga 2-0 ledningen har hållt i sig.

Tredje perioden toksatsade vi på defensiven, tanken slog oss hela tiden att gör världsmästarna ett mål, gör dem också ett till. Hela perioden var det ett konstant tryck mot vårt mål och tiden i deras zon var knapp. Och så vi lyckades, när det är fem minuter kvar av matchen lämnar världsmästarna och vi har gjort det, vi besegrade ett av de bästa lagen i hela NHL.

En minut senare ramlar ett meddelande in i min inkorg "Ur full of shit!!", jag kan ta det, vi vann, trots allt, mot världsmästarna.