Praktikrapport!
Rätt nervös inledde jag praktiken i tron att jag skulle få göra uppgifter out of my league, i och med att jag valde marknadsföringskursen istället för redovisning och beskattning. Men icke sa nicke, de uppgifter som gjordes på redovisnings avdelningen på kommunen var inte överdrivet svåra och vilken idiot (nästan) som helst skulle klara av det efter en bra förklaring!
Praktiken har varit rätt givande på så sätt att jag lärt mig väldigt mycket, främst hur det känns att arbeta och fått in en känsla om hur det fungerar ute i arbetslivet. Till skillnad från många andras praktik platser där det knappt hänt någonting så har mitt schema varit fullspäckat med möten och arbetsuppgifter. Fick till och med jobba över idag för att göra klart en sammanställning av tyresö kommuns bilpool.
Under dessa tre veckor har jag fått göra följande,
Interndebitering
Kundfakturering
Deltagit i alla steg som faktura gruppen sköter
Fått fullinsyn av hur tyresö kommun sköts
Granska försäkringsrapporter
Dela ut semesterersättning
Fått möta massvis med intressanta människor
Kurs i Redovisning*
Med mera!
Jag trodde praktiken skulle vara riktigt tråkig och hålla på allt för länge, men efter dessa tre veckor känner jag inte alls suget på att komma tillbaka till skolan! Och jag kommer framför allt sakna i princip alla jag arbetat med under dessa veckor.
Det jag är mest glad över är att jag sluppit göra klassiskt praktik arbete, kopiera papper, scanna, sitta och chilla
*Jag sa till en av de jag arbetade med under dagen att jag trodde kursen skulle vara avslutad vid två tiden. När jag kommer upp till kontoret vid kvart i tre tiden så sa hon "O du som trodde du skulle vara tillbaks till två haha!", därav jag svarar "Min ganska irriga gamla engelska lärare stormade in under andra passet på kursen och därav tog det lite längre tid...", då kollade Tobias på mig förstående och frågade om det var Ingrid, vilket det också var. Det visade sig att ungefär hela avdelningen kände till henne och hade fått samma intryckt. Härligt intryck hon har gjort när jag säger att det kom in en förvirad person under kursen utan att namedroppa, och alla visste direkt vem det var..
Over and out!
Old age is no place for sissies.
Okej.. hade nyss en diskussion om VM i Qatar 2022 (ni som tänker å nej ytterligare ett sportinlägg, så kan ni va lugna och fortsätta läsa).
Det jag insåg var.. att om 12 år... är vi 30 bast! 30! Det innebär att säkert hälften av oss kommer ha barn vi det laget, och att vi arbetat i 4-6 år!
Vilken sjuk tanke, 12 år känns som mycket, men så snabbt tiden går.. så är det ganska snart.
Tycker tanken är ganska läskig på ett sätt, men på ett annat sätt ser jag fram emot att skaffa familj, karriär och allt de som kommer med åldern. Men nu ska jag inte leva i framtiden utan i nuet! Back to reality
En till tanke jag hade i morse,
Hur kan fiskar i hav veta att dem ska simma rättvänt (alltså mot marken), man ser aldrig fiskar upp och ner förens de är döda. Men frågan är varför?
Lika som bär
Inget ont om Aco, men ärligt talat..
Hum hum
Igår kväll låg jag och tänkte på vad det värsta som kan hända en människa är. Det var allt ifrån att ens kärlek dör när man levt tillsammans mer en halva livet, att ens hjärta blir krossat, att någon nära dör. Men detta är saker jag tror man kan komma igenom, jag menar, om ens kärlek dör och man har levt lyckligt i 40 år, så har man trots allt varit lycklig, och när man ser tillbaka på den här tiden kan man le. Att någon i sin närhet dör är nog också något man kan komma över, alla dör någongång och det är trots allt något som kommer hända alla.
Sedan tänkte jag mer, och kom fram till att något av det absolut värsta som kan hända en människa är att man blir beroende av andra. Att man inte längre klarar av att leva själv utan att få hjälp. Att få känna sig så hopplös utan att kunna göra någonting åt det. Att behöva någon som matar än, sätter på än kläder, slår på tvn åt än. Även om det inte är i så extrema drag tror jag det är oerhört jobbigt för en människa att känna sig tvungen att få hjälp av andra för att klara sig, speciellt om man är i sina yngre dagar. Om man är gammal kanske det är enklare att acceptera, men jag tror fortfarande det är svårt. Och om det nu är så extremt som jag beskriver i första inlägget tror jag man väldigt enkelt tappar livslusten.
För att vara självständig på någotvis är nog något av det vi alla människor behöver.
Igår kväll låg jag och tänkte på vad det värsta som kan hända en människa är. Det var allt ifrån att ens kärlek dör när man levt tillsammans mer än halva livet, att ens hjärta blir krossat, att någon nära dör. Men detta är saker jag tror man kan komma igenom, jag menar, om ens kärlek dör och man har levt lyckligt i 40 år, så har man trots allt varit lycklig, och när man ser tillbaka på den här tiden kan man le. Att någon i sin närhet dör är nog också något man kan komma över, alla dör, det är trots allt något som kommer hända alla och framför allt något som inte går att förhindra.
Sedan tänkte jag mer, och kom fram till att något av det absolut värsta som kan hända en människa är att man blir beroende av andra. Att man inte längre klarar av att leva själv utan att få hjälp. Att få känna sig så hopplös utan att kunna göra någonting åt det. Att behöva någon som matar än, sätter på än kläder, slår på tvn åt en. Även om det inte är i så extrema drag tror jag det är oerhört jobbigt för en människa att känna sig tvungen att få hjälp av andra för att klara sig, speciellt om man är i sina yngre dagar. Om man är gammal kanske det är enklare att acceptera, men jag tror fortfarande det är svårt. Och om det nu är så extremt som jag beskriver i första inlägget tror jag man väldigt enkelt tappar livslusten.
För att vara självständig på någotvis är nog något av det vi alla människor behöver.
Allmänna socialtjänst plikten
Hade en intressant konversation med en färdtjänst chafför här om dagen. Han började direkt med att prata politik och vad han tyckte den borgliga regeringen gjort dåligt och bra. Det han ansåg vara det absolut sämsta de borgliga gjort var att ta bort värnplikten. Inte för att han tyckte Sverige hade ett överdrivet stort behov av att ha ett stort försvar, utan för att det skapade gemenskap.
En lösning som han tog upp var att införa en allmän socialtjänst plikt. Vilket skulle innebära att alla svenskar som fyllt arton skulle genomföra den här plikten, det kunde vara allt ifrån skotta, läsa tidningen för pensionärer, vattna blommorna i olika parker, städa, dela ut mat till hemlösa osv. Han tyckte att det skulle vara ett krav på den här allmänna socialtjänsten även för människor från andra länder, alltså, för att kunna bli svensk medborgare skulle man behöva vara tvungen till att genomgå den här allmänna socialtjänst plikten.
Det han tyckte var så fiffigt med den här plikten är att den skulle skapa mer gemenskap, vilket, förutom att hjälpa till i samhället, skulle få in t.ex. invandrare mer in i samhället. Vilket vore oerhört positivt eftersom det finns ett stort utanförskap i dagens Sverige. Sen kan man spåna vidare själv, den här plikten skulle kunna hjälpa staten oerhört med de saker som staten kanske vill genomföra mer, men inte har råd med. Det skulle nog öka välfärden i landet och bidra till att Sverige blir ett bättre land!
Sen hur den skulle utformas och hur länge man skulle vara tvungen till den här plikten visste han inte, så långt hade han inte tänkt. Men det är en tanke värd att tänkas på i alla fall!
ÅÅÅÅÅÅÅ EEEEEEH EEEOOOO PETTER!
PETTER PETTER ANDERSSON, ANDERSSON, ANDERSSON, PETTER PETTER ANDERSSON, ANDERSSON, ANDERSSON!
Äntligen är han tillbaka, jag förstår inte att man kan ha så maximal otur att dra på sig en skada i knät, vara borta ett år, komma tillbaks, och dra upp samma skada igen första matchen. Och allt det när han äntligen har blivit utlandsproffs. Nej, den här talangen förtjänar mycket mer, och jag hoppas verkligen inte det är för sent för hans skull.
Nu har han lirat en match igen, och hängde en balja!
Sen vore det också väldigt trevligt om han kunde spela några matcher så Hammarby får betalt för han... eftersom källor säger att vi inte i närheten har fått de pengarna vi sålde han för.
Vilket för mig osmakligt in på Hammarbys kontrakt skrivare. Jag tror inte det finns större muppar i fotbolls Sverige (jo, typ hela svenska fotbolls förbundet, disciplinnämnden, malmöfans, sportbladet, blåvit, aik, djurgårn... voyne voyne... jag nämner inte ens alla... Styrelsen är också muppar....)
Fan jag hade ju tänkt att göra ett glatt inlägg om Petter, men jag antar att det är en omöjlighet att vara överdrivet lycklig när man pratar om kontrakt och pengar när det gäller Bajen...
Forza!
*Hmm... man skulle kunna tro det är Anders jag skriver om i början av inlägget...
ÄN GÅR DET VÅGOR, PÅ HAMMARBY SJÖ-Ö-Ö-Ö-Ö-Ö!
Nu är det alltså klart att Tomten ska pryda Bajens sässongskort nästa år, vilket för mig kändes väldigt givet. Året i superettan har inte varit särskilt präglad utav vackert fotbollspel, och to be honest så har näst intill alla underpresterat. Det superettan varit präglad av är en supporterkultur som är värd att hyllas till skyarna, med ett otroligt stort borta stöd och ett konstant sjungande under alla matcher. Tomten dog nu för två år sedan och förtjänar givetvis att hyllas!
Därav tycker jag Tomten är ett givet val till att få pryda våra sässongskort. Eftersom han är den idiala Hammarbyaren och är en av de största legenderna inom Hammarby. Att han nu hyllas efter hans död tror jag ger han tårar när han sitter och tittar ner på söderstadion från molnen (om nu gud finns och allt tjafs, ni fattar..).
Ett vackert klipp från 21 oktober 2001 Tomtens dag då Hammarby spikade sitt SM-Guld!
Vila i frid!
Thousand needles seem like nothing after tonight
Efter jobbet igår knakade det till i min vänster armbågsled. rätt rejält. Varför har jag ingen aning, men smärtan steg gradvis under dagen och allt slutade med att jag fick panika hem från jobbet, öppna medicin skåpet och trycka i mig medicin, eller ja, så enkelt brukar det vara. Jag börjar med att sticka mig och får trockla runt i handen i säkert en 30-40 sekunder innan jag kom in i venen.
So far är allting bra, men tre timmar senare måste jag ta sprutor igen. Det började med tre stick i den armen jag hade ont i, sen var alla kärl i den handen spräckta. Och eftersom jag var illa tvungen till att ta medicin så vart jag tvungen att använda mig av vänsterarmen som jag har höga smärtor i. Det slutade med fyra stick och fortfarande kom jag inte in, jag fick ringa mamma och hon stressade hem från jobbet. För henne tog det ytterligare tre stick innan det kom någon retur.
Jag stack mig själv alltså åtta gånger igår och mamma tre, elva totalt..
Rekordet är dock tretton, och då var det sjuksköterskor som stack...
Ångesten steg väldigt högt under den här tiden, eftersom armbågsledsblödningar brukar resultera i att jag inte får någon sömn under en till tre dagar och extrema smärtor. Varför? Jo, eftersom det finns ett smärtcentra i axeln som gör att jag måste ha axeln i rätt position för att det inte ska göra hundra gånger mer ont. Detta betyder att jag måste sitta upp tills i princip blödningen är över, och varje gång jag faller ihop av trötthet så börjar värkarna igen och jag måste sätta mig upp.
Hur som helst lyckades jag stoppa blödningen innan den eskalerade till allt för hög smärta, och de smärtstillande jag tog hjälpte oerhört mycket. Det enda nöje jag ser i att trycka i mig citadon och morfin samtidigt är inte ruset, utan känslan av att smärtan försvinner helt. Finns nog inte många sköna känslor som kan mätas med den här. Att äntligen kunna lägga sig ner och veta att egentligen har man hur jäkla ont som helst, fast ändå inte känna någon smärta, är nästan obeskrivligt hur man känner sig.
Det mest skrämmande av att ta höga doser smärtstillande är nästan hur man blir, när jag har extrem ont och inte morfinet tar särskilt bra så blir man nästan apatisk, och man tror att man gör saker man inte gör. Jag minns senaste gången jag hade ont i armen och klockan var runt 7 på morgonen. Med tre timmars sömn den natten, plus smärtsillandet jag tagit så var jag inte särskilt klar i huvudet. Jag minns hur jag tänkte att jag ville ändra kanal på TVn, och då höll jag i fjärrkontrollen, så klickade jag på knappen, och i en minuts tid var jag helt säker på att jag hade bytt kanal, vilket visade sig att jag inte hade gjort, även fast jag var helt säker.
Inatt så hade jag också en skum tanke, det kändes verkligen som att jag hade ett salladsblad som jag inte bitit sönder mellan tänderna. Jag vart tvungen att känna efter flertalet gånger om det verkligen inte låg ett stort salladsblad där, vilket det inte gjorde.
Hum hum.. skumt hur som helst!
Snus.
Denna farliga tobaksvara som har skördat miljontals med liv, eller?
Det är nästan löjligt med hur snus trappas upp som livsfarligt och hur det i mångas ögon är något oerhört hemskt att göra. Vilket är fel, för att folk som klagar på dessa snusare är även de som någon gång i månaden trycker i sig en McDonalds hamburgare, inte besöker gymmet, trycker i sig godis, dricker alkohol, eller i huvudtaget lever ett ohälsosamt liv. Dessa fyra faktorer är oerhört mer ohälsosamt än att snusa, se bara på hur många som dör på grund av deras kost, deras ohälsosamma livsstil.
Snus förknippas allt för ofta med rökning, cigaretter är tobak, cigaretter dödar, snus är tobak, aha, då måste snus också döda! Jag lovar er att ni hade haft samma tankar om kaffe, ifall kaffe hade varit en tobaksvara.
Vilket är så in i norden fel, det finns inga dokumenterade bevis att snus orsakar för tidig död.
Jag saxar från DN - För varannan rökare som övergår till snus sparar man ett liv, eftersom hälften av rökarna dör i förtid.
Det är inte av en slump att det står "Denna tobaksvara kan skada din hälsa", det finns givetvis en anledning till det.
Uppfatta mig inte fel nu, ett beroende är givetvis inte bra och att trycka i sig ämnen som inte kroppen vill ha är inte heller överdrivet bra. Men jag ifrågasätter bara varför det inte står på varenda McDonalds hamburgare som delas ut "Denna förtäringsvara kommer skada din hälsa och kan leda till en förtidig död", vilket skulle vara en oerhört passande text, eftersom det är lika stor bidragande faktor som snuset (om nu snuset nu har så stor bidragande påverkan).
Det jag vill säga är att, innan du ser ner på någon annan, eller klagar på att någon snusar, kanske du ska granska dig själv först innan du bedömer någon annan.
*Ni som påstår att snus ger cancer i bukspottskörteln, hur bemöter ni den fakta som säger att Sverige, det mest snusande landet i hela världen har lägst förekomst av cancer i bukspottskörtlarna?
Organisation på Anka på planka!
Har skapat kategorier så inte några andra bloggare kan glida in på en räckmacka och glänsa sig i äran att få delta i den här bloggen. Sätt lite press på de som inte skriver nu!
¡Viva Barcelona!
marika säger:
jag vet att det är det ditt sär
När jag rör mig mot sängen för att avsluta denna fantastiska kväll så går inte tankarna åt de nya sängkläderna som klär min säng, inte heller till det underbara baksnuset som jag avslutat kvällen med, utan mot en match utan desslike.
Det finns nog inget bättre att se på fotboll med sina vänner, en iskall Falcon Bayersk i handen, en prilla under läppen, lite tilltugg och en påse godis. Det ska givetvis inte vara vilken påse godis som helst. Den här påsen ska fyllas på eftersom och ska fyllas med allt från vackra passningsspel till klassmål. På den här påsen med godis ikväll stod det Barcelona, och den var fylld med i princip allt jag vill att en godis påse ska fyllas med. Givetvis är inte alls en Barcelona godis påse i närheten av när Bajen gör några av sina mäktigaste matcher, men den här var allt nära.
Men det sorliga är med dessa sorters godispåsar är att de inte räcker i flertalet dagar, utan endast i 90 minuter. Men jag vet inte, det kanske är bra, eftersom efter den här kvällen är jag mer än mätt på godis.
Väldigt intressant inlägg, elleeeer
Mer eller mindre värdelös dag på praktiken, öppnar dagen med att både den jag ska vara med på förrmiddagen och eftermiddagen var sjuka så istället har jag fått bokföra gammalt släp. Vilket sög, eftersom jag har nu gjort runt 4 bokföringsordrar med cirka 370 konteringar...
Det sjuka är när man får höra från andra i klassen är hur mycket ansvar de lägger på oss praktikanter. Jag får tillexempel skriva under allt jag bokför och ingen dubbelkollar när jag skickar iväg ordern. Visst kanske arbetet är relativt enkelt och det som kan gå fel är att jag trycker någon knapp fel så beloppet eller kontot ändras. Men vi får se om jag får ett samtal nu till bokslutet från skattemyndigheterna som vill ta sig ett snack med mig...
Annars flyter praktiken på rätt bra, även om tre veckor känns som en alldeless för lång tid att få praktisera under.
Synd att jag inte fick någon plats på marknadsföringsavdelningen för det hade varit mer intressant, även om uppgifterna jag gör nu inte är överdrivet tråkiga.
Det sjuka är när man får höra från andra i klassen är hur mycket ansvar de lägger på oss praktikanter. Jag får tillexempel skriva under allt jag bokför och ingen dubbelkollar när jag skickar iväg ordern. Visst kanske arbetet är relativt enkelt och det som kan gå fel är att jag trycker någon knapp fel så beloppet eller kontot ändras. Men vi får se om jag får ett samtal nu till bokslutet från skattemyndigheterna som vill ta sig ett snack med mig...
Annars flyter praktiken på rätt bra, även om tre veckor känns som en alldeless för lång tid att få praktisera under.
Synd att jag inte fick någon plats på marknadsföringsavdelningen för det hade varit mer intressant, även om uppgifterna jag gör nu inte är överdrivet tråkiga.
Jag vet, jag är arg, därför stoppar jag upp fjärrkontrollen i arslet och skriker som en stucken gris
3-1 torsk i finalen där vi fick ett tröstmål i slutskedet av matchen. Finns inte mycket mer att säga. Besvikelsen må ha varit stor, men kan inte jämföras med den här killens utbrott.
Den stora frågan är, vad i helvete tänker han på 1:10?
We want the cup!
2-0 till ankorna och 5:30 kvar av matchen.
Själv tog man ett rutinerat slagsmål för att få ut en av deras människostyrda spelare, slagskämpe som man är.
Slutspelsrapport
Efter en klar 3-0 seger i kvartsfinalen så står endast ett lag mellan mig och Oliver tills finalen om den åtråvärda bucklan är given.
Rädslan är inte laget vi möter, snarare ett elavbrott eller en "You have lost your connection to EA Sports Hockey Servers" som händer allt för ofta.
Förberedelserna för matchen startar nu, vinner vi den här kommer vi minst tvåa i slutspelet.
True champions aren't always the ones that win, but those with the most guts.
Let's do this.
You can't imagine how stupid some Sossar has grown nowadays
Japp, Leif Pagrotsky konstaterar att det är strunt och på låtsas att det har gått bra för Sverige under finanskrisen, sen är vi också ett av de länder som har träffats svårast i Europa. Ytterligare en socialdemokrat värd att kallas just socialdemokrat. Han tycker också vi ska tacka Göran, eftersom statsfinanserna har Göran Person "bringat ordning i".
Men han kanske har rätt?
Majoriteten av alla svenskar har ju haft det så väldigt jobbigt under den här krisen.. speciellt om man jämför med andra europeiska länder som Lettland, Grekland, Litauen, Island, Skottland som nästan gått i diket under kraschen, och nu nämner jag inte ens alla länder...
Det är nog snarare så att han inte tänkt på att Sverige har en av de starkaste statsfinanserna i hela europa efter krisen, och många andra länder hyllar Sverige för att vi är ett av de länderna som klarat sig bäst under just under krisen. Kanske är dags för Leif Pagrotsky att komma ut ur sin "höja skatterna, för högre välfärds" bubbla och acceptera att det har gått väldigt bra för finanserna under åren 2006-2010, och inte tack vare rödgrönpolitik.
Och nej, det här är ingen ros, det är uppenbart att det är en gris. Jag förstår inte ens vart dem fick ros ifrån?
Sagan om Guggisberg och Åbonde
Oliver och jag inledde inte våran EA sports Hockey league karriär särskilt imponerande. kalles Kuk Hockey Club hade föga 4 vinster och 16 förluster, med en måltorka vid dess like. Men desto fler matcher vi spelade desto mer poäng producerade vi framåt. Tio matcher senare var vi, vad ska man säga, i alla fall godkänna hockey lirare. Och en kväll så bestämde vi oss för att lira, vi startade matchsökningen som vanligt och tillslut hittar vi ett lag. Matchen startar och till vår förvåning radar sig båda lagen upp i neutrala zon och nationalsången startar, en flagga hissas upp i taket där det står EA Sports Hockey League - Playoff Champions, ja mina vänner, Oliver och jag har alltså fått äran att möta världsmästarna på NHL EASHL.
Våra första tankar var,
Ska vi lämna?
Det här är ingen idé, dem är way to good?
Men som envisa ankor vi är så bestämde vi oss för att go through with it, ta 0-7 förlusten och ändå vara glada över att få äran att få möta världsmästarna.
Matchen startar.
Efter en konstant press mot ankornas mål i tio minuters speltid, med överväldigande chanser åt fel håll, med ett överlägset spel som världsmästarna visar upp, så får Guggisberg tag på pucken och åker på en kontring. Jag minns exakt hur jag åker längs blå i offensiv zon utan att någon förutom en back är i närheten av mig. Jag drar bak klubban för att i ren desperation avlossa ett slagskott innan jag tappar pucken. När klubban är så långt bak det bara går, så drar jag fram spaken i fullfart. PANG. Pucken glider förbi backarna, mot en otäckt målvakt. Tanken slår mig att den här pucken aldrig kommer gå in, ett värdelöst slagskott som inte alls hade den höjden jag hade förväntat mig. Pucken seglar vidare och börjar närma sig den o skymde målvakten. STUDS. TUUUUUUUUUUUUUUUUUT, målsirenen skriker och de röda lamporna bakom mål blinkar för fullt.
Ja mina vänner, Oliver och jag hade lyckats ta ledningen med 1-0 mot världsmästarna.
Matchen fortsätter och det konstanta trycket mot vårt mål verkar aldrig ta slut, men tillslut är första perioden över och vi har lyckats ta ledningen i första perioden, och framför allt lyckats hålla den.
Andra startar och man märker en tydlig irritation bland världsmästarna, Oliver och jag sitter spänt men ack med låga förväntningar. Konversationen löd ungefär såhär,
"Ahh, även om vi leder så har vi alltid tagit ledningen mot världsmästarna på NHL, det tråkiga är att vi kommer släppa in 2-3 baljor snart."
Men ack så fel vi hade.
Tio minuter in i andra kommer jag in på kanten och slår in pucken mot en rusande Oliver. TUUUUUUUUT, målsirenerna skriker ut sitt vrål ytterligare en gång och jublen från skajpen var så höga att det nog hördes hela vägen till Wayne Gretzkys hus. Men någonting är fel, domaren rusar mot målet likt tjuren Ferdinand på julafton. Det är videogranskning, pucken har studsat in på Olivers ena skridsko och domaren är tveksam till att målet ska godkännas.
Vi väntar med spänning på om målet ska bli godkänt eller inte. Domaren vänder sig om. Han pekar på mittzon! 2-0 till kalles Kuk Hockey Club, och ankorna har en två noll ledning mot ett av de bästa lagen i EA Sports Hockey League!
Nervösa som på första skoldagen på en ny skola fortsätter spelet, stämningen var destruktiv hos världsmästarna, nervositeten hos ankorna sprängande. Man kunde ta på stämningen som låg i luften. Andra perioden når sitt slut och den svaga 2-0 ledningen har hållt i sig.
Tredje perioden toksatsade vi på defensiven, tanken slog oss hela tiden att gör världsmästarna ett mål, gör dem också ett till. Hela perioden var det ett konstant tryck mot vårt mål och tiden i deras zon var knapp. Och så vi lyckades, när det är fem minuter kvar av matchen lämnar världsmästarna och vi har gjort det, vi besegrade ett av de bästa lagen i hela NHL.
En minut senare ramlar ett meddelande in i min inkorg "Ur full of shit!!", jag kan ta det, vi vann, trots allt, mot världsmästarna.
Facking löööv sjukhus
Hade fått massvis med post den här veckan och när jag kollade igenom alla breven såg jag ett från Karolinska som min läkare skrivit under. Öppnar och antar att det är angående något skitläkarbesök (jag gillar hur rättstavningsprogrammet inte vill rätta "skitläkarbesök") som det brukar vara. Men till min förvåning har hon bokat in en operation den 22 december som jag är illa tvungen att göra. Detta innebär att det finns en risk att jag missar självaste julafton, vilken vore en jävla miss eftersom hela min (lilla) släkt kommer på besök.
Man tackar
Kan nu meddela att skiten har slutat, no more Final Countdown. Hade det fortsatt hade jag nog fan gått bärsärk.
Chop, chop
I ett av de första inläggen i den här bloggen skrev jag om en skogshuggare som såg mig i mitt sanna jag. Frågan är om inte den skogshuggaren inte hade namnet Nils Ekman.. eftersom han uppenbarligen vet hur man handskas med en yxa...
