Sulan är nog i ärlighetens namn min absolut största favorit inom sport, och kommer förmodligen alltid vara det.

Minns på försässongen hans sista år i Bajen, när bajen spelade träningsmatch på torvalla och hör och häpna Hammarby fick en straff tilldelad till vår fördel.

Alla på sidan av planen skriker att Sulan ska ta den, vilket han också gör. Högt över gick den.. Bästa av allt var Tonys reaktion, han blev skit förbannad för att han ville se fokus även i träningsmatcherna..

Minns också matchen när upp med sulan på topp ramsan kom till, minns inte helt vilka vi mötte, kan ha varit enköping, men vi vann iaf med 3-0. Och när supportrarna började skandera upp med sulan på topp så tog han längsta löpningen någonsin, kliver in mot straffområdet, å skjuter, även den gången säkert tjugo meter över målet..

Synd att vi har levt i ett luftslott senaste åren vilket resulterade i att vi inte hade råd att ha kvar han. För i ärlighetens namn tror jag det hade varit nödvändigt. Någon med lite hjärta som kan vara förebild för alla andra i laget.

Ett annat roligt minne jag har av Sulan är när pappa och jag hade sässongskort bakom avbytarbåset på södra. Jag gick fram till spelargången och gav Sulan en kram och sa gå ut å vinn nu, då han svarade med sin ljusa stämma "Jaja självklart :)!". Bajen gjorde sedan en riktig plattmatch och torskade hemma med 2-1, och de va under de åren vi vann i princip alla matcher på söderstadion.

Vad som var klassikt för Sulan var givetvis hans vad. Om man nu kan kalla hans vader för just "vader", det är snarare lår. Men hur som helst, i början och i mitten av hans karriär var han känd för att få kramp i vaderna när det gått runt 70-80 minuter av matchen. Samma säsong som pappa och jag hade sässongskorten bakom båset så låg sulan där med benen i vädret för att få bort krampen. Och den här dagen hade Kenedy gjort en av snia sämsta matcher i Bajen, han hade bland annat skjutit en hörna som inte gick in på planen, flertalet felpassar och tillråga på allt så hade han missat en straff. I åttionde minuten får Bajen ännu en straff, konstigt nog, och Kenedy som första straffskytt skulle ta den, även om han hade haft en dålig dag. Vilket sedan visade sig vara ett dåligt beslut, eftersom han missade även denna.. Till råga på allt så hade han även klagat lite i media om varför han aldrig kom ut till europa för att spela fotboll. Efter sista straffmissen ställer sig pappa upp och skriker "VARFÖR BLIR HAN INTE PROFFS!?" rätt ironiskt.

Då vänder Sulan på hela huvudet och blänger en av de argaste blickarna jag sätt en person göra på min pappa. Då skämdes jag lite.

Men hur som helst är Sulan en gud, en legend, en av de mäktigaste spelarna i Hammarbys historia, även fast han inte var en av de bästa!