Igår kväll låg jag och tänkte på vad det värsta som kan hända en människa är. Det var allt ifrån att ens kärlek dör när man levt tillsammans mer en halva livet, att ens hjärta blir krossat, att någon nära dör. Men detta är saker jag tror man kan komma igenom, jag menar, om ens kärlek dör och man har levt lyckligt i 40 år, så har man trots allt varit lycklig, och när man ser tillbaka på den här tiden kan man le. Att någon i sin närhet dör är nog också något man kan komma över, alla dör någongång och det är trots allt något som kommer hända alla.

Sedan tänkte jag mer, och kom fram till att något av det absolut värsta som kan hända en människa är att man blir beroende av andra. Att man inte längre klarar av att leva själv utan att få hjälp. Att få känna sig så hopplös utan att kunna göra någonting åt det. Att behöva någon som matar än, sätter på än kläder, slår på tvn åt än. Även om det inte är i så extrema drag tror jag det är oerhört jobbigt för en människa att känna sig tvungen att få hjälp av andra för att klara sig, speciellt om man är i sina yngre dagar. Om man är gammal kanske det är enklare att acceptera, men jag tror fortfarande det är svårt. Och om det nu är så extremt som jag beskriver i första inlägget tror jag man väldigt enkelt tappar livslusten.

För att vara självständig på någotvis är nog något av det vi alla människor behöver.

Igår kväll låg jag och tänkte på vad det värsta som kan hända en människa är. Det var allt ifrån att ens kärlek dör när man levt tillsammans mer än halva livet, att ens hjärta blir krossat, att någon nära dör. Men detta är saker jag tror man kan komma igenom, jag menar, om ens kärlek dör och man har levt lyckligt i 40 år, så har man trots allt varit lycklig, och när man ser tillbaka på den här tiden kan man le. Att någon i sin närhet dör är nog också något man kan komma över, alla dör, det är trots allt något som kommer hända alla och framför allt något som inte går att förhindra.

Sedan tänkte jag mer, och kom fram till att något av det absolut värsta som kan hända en människa är att man blir beroende av andra. Att man inte längre klarar av att leva själv utan att få hjälp. Att få känna sig så hopplös utan att kunna göra någonting åt det. Att behöva någon som matar än, sätter på än kläder, slår på tvn åt en. Även om det inte är i så extrema drag tror jag det är oerhört jobbigt för en människa att känna sig tvungen att få hjälp av andra för att klara sig, speciellt om man är i sina yngre dagar. Om man är gammal kanske det är enklare att acceptera, men jag tror fortfarande det är svårt. Och om det nu är så extremt som jag beskriver i första inlägget tror jag man väldigt enkelt tappar livslusten.

För att vara självständig på någotvis är nog något av det vi alla människor behöver.